Fischer

I wanted you so much, just like I do right now.
I wanted us to be the ones the poets write their books about.

Slut på en vecka, snart början på en ny. Den första i juni och nu är det nästan officiellt sommar. Den så efterlängtade sommaren, där det ska njutas av livet, och som inte ska sovas bort. Hur det blir med den saken låter jag än så länge vara osagt, men intentionerna är i alla fall goda. And you can get far with good intentions, can't you? Nåväl, ikväll tog vi oss en sväng till Malmön, och tittade efter folk som var ute och festade. Med andra ord galna studenter. Det var tomt, men vad som mötte mig var en utsikt från fågeltornet som var underbar. Mälaren låg stilla, och inte en våg drog fram, det var varmt och solen hade precis gått ner vid horisonten. Mysigt.

Sen blev det nåt varv runt staden och titta efter folk på andra ställen, men det var relativt ganska jättedött. Skrämmande stor skillnad mellan igår, då det var folk överallt, och idag då det nästan var tomt. Köping är en spökstad igen. Okej, nu kanske en söndagkväll kanske är rättvist att jämföra med en lördagkväll med stadsfest, men det var verkligen knappt en människa ute.

Det slog mig, apropå ingenting, och för att återlänka till den där frågan som ställdes tidigare, att jag kommit en bra bit längre på en resa än jag egentligen hade insett. Resan är inte lång rent fysiskt utan utspelar sig på ett helt annat plan. Inom mig själv skulle man kanske kunna säga. Det var på tiden att jag tog mig hit där jag befinner mig idag, mer än så säger jag inte just nu. Kanske återkommer till resan en annan gång. Målet? Stjärnorna? Kanske.

Söndag. Vad betyder det? Efter en stadsfest så brukar det betyda ganska mycket baksmälla på livet, något jag tydligen missade helt dock. En skruvad dag i solen med en himla massa dålig humor, än mer busiga människor och mest av allt en stekande sol, som nu har gjort mitt ansikte rött. Kräftor är gott, men deras färg är inget man eftersträvar precis. Dock var det en sjukt mysig dag i solen, med lagom bra stämning, och bra människor. Sånt hoppas jag att det blir massor med i sommar. Gärna på samma ställe, men då helst så pass långt ut i solen att man inte måste flytta som en eremitkräfta hela tiden.

Det sliter ganska bra att ligga i solen en hel dag såhär dock, och just nu är det varning för ett par avsnitt OZ på tvn innan det är dags för en ménage-a-deux med le pillow. Tydligen skulle Pep kika förbi en sväng, men det brukar ju inte sällan inte bli något, så jag antar att den som lever, eller inte somnar åtminstone, får se. En fortsatt bra Morsdag!



Ja, jag tog med gitarren också. Blev visserligen inte så mycket spela, men det var roligt. Hade inte mycket röst idag tyvärr, men någon låt blev det iaf. Tror jag lyckades få en applåd eller två i alla fall, så jag ska väl inte gnälla.

You make me...
Feel something like summertime,
top down and nothing but time.
The radio's on and you're by my side.
Feels something like summertime.

Sommarväder idag. Har njutit av det genom att titta på blivande studenter som blev grymt genomblöta. Kikat på allsång som kändes väldigt, väldigt annorlunda. Har legat i solen på en mjuk picknickfilt i gott sällskap och även hunnit med att duscha ett par, tre gånger. Som en sommardag borde vara alltså? Ungefär. Just nu sitter och och dricker ur en öl och väntar på att vi ska ta oss ut på stan, ikväll igen. Spännande att se hur mycket folk man känner ikväll då. Igår var det banne mig en hel del. Intressant att så många hälsar när de fått i sig lite alkohol, men annars är tysta, och inte vågar säga något.

Diskuterade det med Sara. Undra om det är rädslan över att den andra inte ska besvara hälsningen? Sådär svensk som man är, liksom. Tänk ifall denna personen inte hälsar tillbaka, hur ska man reagera då? Fast egentligen, hur hemskt är det att inte få en hälsning besvarad? Jag kan tänka mig en handfull saker som är tusen gånger värre utan att ens fundera. Nåväl. Feg och svensk. Tråkig stereotyp, som jag gör allt jag kan för att motarbeta! Hur det går? Bra fråga. Lite sneda blickar får man ibland i alla fall. Men det är väl som de säger.

All publicity is good publicity.

Nej, det är inget egenhändigt komponerat stycke ordkonst, det är ren och skär idioti. Men rolig sådan. Uppgift: Bygg en flotte som du kan åka så snabbt som möjligt från ett ställe till ett annat med, samtidigt som det är en massa andra flottar i vägen och alla inte helt säkert är spiknyktra.

Det är dags för det prestigefyllda årejset igen. Och även om ordet är språkmisshandel så ska det bli roligt att se vem som vinner. Klockan två smäller det, och nu tänkte jag delta i lite nykter allsång på Hökartorget. Hoppla! Racereferat kommer - efter racet.

It's the first kiss
it's flawless
really something
 - it's fearless.

Rosé? Javisst. Tydligen nya grejen hos mor, om man frågade pappa. Nåväl. Hur var det man skulle göra nu igen? Blanda med fanta och man hade skapat sig en Saint-Tropez. Troppan? Om man ändå kunde drömma sig dit ett tag. Gärna med en drink i handen. Men de drömmarna spar vi till en dag då solen inte gassar likt den gör nu.

Nu ska det ätas en rejäl lunch, sen är vi redo igen!

Vänta nu, apropå bolaget, man kanske skulle handla en flaska vin som Morsdagspresent. Bara för att man kan liksom? Får se ifall jag hittar nåt. Jag som kan så mycket om viner. Hehe. Är i alla fall ganska insatt. Hehe. Ordvits. Råkade nämligen sätta mig i en ansamling rött vin igår. Insatt. Åhnej. Sån humor när jag är nykter fortfarande? Det här kan sluta hur som helst.

En gnagande nitisk, jagande känsla av tidsbrist.

En dag avklarad, en kvar att överleva. Nej, nu fick jag det att låta som något negativt att det är partaj i stan. Det är ju riktigt skoj egentligen. Frågan är bara vad tusan jag gör vaken nu? Alkohol gör sannerligen lustiga saker med människor. Vaknar jättepigg klockan halv sju första gången, efter imponerande tre timmars sömn. Övertalar hjärnan om att det är lite för tidigt, då inte ens pappa gått upp än, och han än mindre har kokat nåt kaffe. Somnar faktiskt om (och är ruggigt stolt över det faktumet!?) en och en halv timme innan man, lite halvt observant märker att syret i rummet håller på att försvinna. Helt.

Nåja, det verkar som att vädret är på vår sida idag också, något som bäddar för ännu en kväll av offentligt öldrickande och smidig smitning från lagens långa arm. De verkar dock ha överseende med att folk är lite fulla idag, något jag kan förstå. Ska hela stan festa, och de gör det lite halvt städat sådär, så kan det ju faktiskt bli ganska trevlig stämning. Det känns dock som att dagen måste bli bra mycket bättre än igår, för visst, det var säkert jättekul i början, men in alles (och jag älskar faktumet att jag får in ett tyskt uttryck helt regelrätt i svensk text - läs: jag pratar bara om Tyskland) så var kvällen ingen höjdare direkt.

Rapport från ihärdigt morsdagspresentsletande dyker upp om ett tag. Ska bara vakna, nyktra till, må bra och handla lite på bolaget först.

All you do is keep me waiting and waiting.

Kall öl i handen, lätt förvånad, en aning bitter. En vanlig fredagkväll. Väntar på grannen som är ute och FISKAR (!?) och dricker öl. Hm, det var inte så jag hade tänkt mig det. Men å andra sidan, det blir aldrig riktigt som man tänkt sig. Tur att det till slut brukar fixa sig ändå. Hmm, stadsfest, och jag är väl inte nämnvärt taggad egentligen. Kan säkert bli roligt, men om man sitter här och väntar. Väntar på bättre tider? Finare väder (Det går inte!)? Eller helt enkelt en polare som dyker upp. Ser fram emot när han kommer vinglandes inom ett par timmars tid, och påstår att han glömt tiden helt. Kul.

Nåja, det blir säkert roligt till slut ändå. Fortfarande inte riktigt som jag tänkt mig. Inte riktigt.

It's a new dawn, a new day, a new life.
And I'm feeling good.

---

When you wanna die,
when you're hurt inside.
Don't know what you lie for anyway
Now there's nothing left to say

Hmm, det är konstigt hur fort humöret kan svänga. En mening och allt kan svänga från positivt till negativt, eller naturligtvis också åt andra hållet. Jag föredrar, kanske inte helt oväntat, de positiva kommentarerna som får dagen att blomstra. Oj, vilken dunderseriös poetisk liknelse. Nåväl. Det händer att man går från Feeling good till When you wanna die ganska snabbt ibland. (Nu var det väldigt extrema textsnuttar, så extremt är det inte på riktigt.) Det är svårt att förutse detta också då det allt som oftast är utomstående som påverkar en.

Imorgon är det fredag, eller ja, tekniskt sett är det redan fredag när jag postar den här bloggen, men i skrivande stund är det den sista minuten av torsdagen. Två och en halv timmes jobb idag som kändes som en hel evighet, men jag fick samtidigt lite saker gjorda som jag skjutit framför mig en lång tid. Jag är nog ganska dålig på att ta tag i saker och få  dem gjorda ifall jag inte brinner totalt för det. Kanske borde försöka bättra mig på det? Nja, livet leker ganska gott just nu, så vi får väl se. Dags att gå på rendez-vouz med kudden i alla fall. Lite jobb imorgon och sen är det party. Jag är sjukt otaggad, men det hinner nog ändras. Hoppas jag i alla fall!

I wanna be the place you call home.

Nästan på språng till jobbet. Nytt kort beställt, sprang en sväng förbi JC och handlade ett par jeans och en snygg skjorta. Pengar borta. Dessutom diskuterade jag hur i hela fridens namn man firar pingst med personalen på bolaget. Intressant att man kommer fram till att man redan för trettio år sedan söp då. Svensk högtid = ursäkt för att supa sig full. Nuförtiden, när annandagen inte ens är en ledig dag längre så är det ganska uppenbart att det inte firas alls. Letade på ett par annorlunda ölsorter i alla fall, kul med utökat sortiment!

På vägen hem, medan jag släpade på såväl kläder som dricka, så börjar en amnestysnubbe prata med mig. Han utgick från att jag var dum i huvudet och inte visste vad amnesty sysslar med, och försökte värva mig. Fastnade faktiskt några minuter och bevisade att jag då banne mig var lite samhällsintresserad ändå, men att amnesty inte var något för mig. Frågan är hur många gånger en sån där snubbe glatt tackar för diskussionen efter att man tackat nej till medlemsskap? Hans röst var i alla fall skrämmande manipulativ. Skulle tro att han övertalar ett par idag. Eller ja, det är jag nästan säker på.

Jobbet nästa! Slutar mot kvällningen. Vad som händer då får vi se!

En god natts sömn kan sannerligen göra gott. Även om man vaknar och inser att det spöregnar ute så är humöret sådär halvbra ändå.  Blev dock en smula panik när farsgubben kom hem för lunch och förväntade sig att soppan skulle vara värmd och klar, och jag hade glömt det helt. Vaken var jag, men soppan var kall, och stod på spisen och väntade. Nåväl, man kan inte alltid göra alla glada.

Honey now if I'm honest, I still don't know what love is.

Dyster musik fortsätter att flöda ur mina högtalare, utan att ha någon negativ effekt på mitt humör, utan snarare tvärtom. Får jag inte min dagliga dos av självmordspop så blir jag nog depressiv själv, för att försöka utjämna det. Jag vet inte varför, men dyster musik är den som fastnar hårdast när det kommer till mig. Kanske är det för att jämna ut mitt allt för positiva jag, eller så är det helt enkelt så att dystert är lika med vackert ifall det görs på rätt sätt. En låt som man kan relatera till i texten, med en musik som låter som en regnig septemberkväll. Finns det något mysigare? Det gör det säkert, men ni förstår min poäng.

Idag ska jag ta en vandring genom spöregnet ner till banken och beställa mig ett nytt Visa-kort. Det gamla har sett sina bästa dagar (nej, jag har inte slitit ut det genom att köpa saker, även om det banne mig vore något att skryta om) och har gått av på ett sätt jag inte trodde att kreditkort kunde. Sen tänkte jag faktiskt leta ett par jeans när jag ändå tagit mig ner. Har nämligen inte köpt ett par på flera månader, och de jag sista inhandlade gick sönder efter ett par veckor. Men de var billiga.

En final avklarad. Ett väntat resultat. En grymt otaggad skara åskådare, med undantag för Macke som blev galen på diverse gitarrspelande, brottningsmatch och öldrickande. Det var ju Champions-League-final och få lär ha missat att Barcelona, helt förtjänt vann matchen. Brottningsmatchen på golvet i mitt rum var dock en gnutta mer intressant. Ett slag i huvudet medan Pep letade snusdosa och matchen var officiellt startad. Trashtalk är tydligen väldigt populärt i amatörbrottningens värld, och diverse skitsnack lämnade munnar. "Ta mig, här och nu!!!"

En särskådning av manlighet sisådär nio år efter att millenieskiftet ägde rum, där världen har kommit till sans vad gäller olika sexuella nischer? Snarare en skildring av fjollighet, något som är lika tidlöst som pilotbrillor. Eller som J.D. i Scrubs hade uttryckt det... "Guy love, between two guys." Det ska poängteras att jag agerade åskådare i brottningsmatchen med en kall öl i handen. Eftersom tipset på fotbollsmatchen gick helt åt skogen så hoppades jag åtminstone få rätt i denna match över tre ronder på en lagom nyköpt matta. Men något riktigt resultat gick inte att utröna.

Imorgon är det torsdag, och det ska inte jobbas förrän sent på eftermiddagen. Hmm, med andra ord är natten ganska ung, undra vad man hittar på för något roligt? Öhm... justja, jag var omänskligt trött, så var det.

Jag överlevde dagen. Planerade 6,5 timmars arbetsdag blev 10. Perfekt då det ger lite klirr i kassan. Dagen var heltrevlig också, inga som helst problem, förutom faktumet att fem timmars sömn inte direkt är tillräckligt. Än en gång så slås jag dock av sömnproblem. Jag har ALDRIG, med ett litet eventuellt undantag inför stora händelser, haft problem med sömnen. Har alltid kunnat somna nästan på beställning, men heller aldrig somnat när jag försökt hålla mig vaken. Den här våren verkar dock ha kastat omkull alla mina lovord i en redig röra. Somna efter jobbet, sömnlösa nätter där varenda vrå av taket studeras per millimeter, och en stackars kudde blir misshandlad och vänd och vriden på in absurdum.

Whay I say, whay I think.
What I put down in ink.

Efter tio timmars arbetsdag så är man inte sugen på att prata med människor. Eller ja, jag ska vara brutalt ärlig. Efter tio timmars jobb med barn så vill man inte höra en enda människoröst. Man vill inte höra någon som pratar, eller än mindre någon som ställer frågor. Jag har nog fått min mamma att tro att jag är människohatare, vilket naturligtvis inte alls är fallet, men nog är man trött på frågor efter en hel dag som lärare. Allt vi gör är ju att svara på frågor, hela dagen! Sen när man kommer hem och får trettiofem frågor efter sig, då svämmar måttet lätt över. Men visst finns det undantag även från den regeln. Vissa röster kan man nog inte få för mycket av. Eller för den delen ens nog av.

Yes. Yes Man var nästan ännu roligare andra gången man såg den. Det finns en viss charm med att se en film tillsammans med någon som inte sett den. Eftersom jag i all min envishet tror att jag är en människokännare av stora mått, eller nej, jag hoppas att jag är det snarare. Men i alla fall, därför så brukar jag sitta och kika reaktionen på vännerna under scener där jag själv plågades inombords. Ni vet såna där "Nu skäms jag tillräckligt för skådespelaren, mig själv och resten av biosalongen"-scener där man helst vill försvinna för all framtid. Carrey är ju världsbäst på precis det, vilket märks.

Cause I'm in love with an Uptown Girl... *fniss*

Sitter, helt oprovocerat och lyssnar på Westlife. Det måste finnas något fel i min hjärna som inte går att lokalisera, men ändå finns där. Jag far ut på musikaliska sidosteg som är större än Mr. Armstrongs första steg på månen. Ni vet litet steg för mig, men gigantiskt steg för mänskligheten och allt det där dravlet. Ibland får jag för mig att musik, som vanligtvis är ungefär lika omtyckt som pollen eller vårförkylningar, är kanonbra. Sen lyssnar jag förstås ett par låtar och märker, till min förvåning, att musiken egentligen inte alls var bra. Men ändå. Detta gör mig till en allätare av sällan skådad art. Nåt ska man ju kunna skryta om i alla fall.

Undra var nästa steg tar mig på min resa? Polsk polka? Vi får se.

En fråga ska väl försöka besvaras också. Ställde nämligen en fråga på MSN idag, och fick inget svar just nu. Därför vet jag att det knåpas på en blogg med svaret på frågan. Så vad är mitt svar på frågan "Ifall du fick förändra en sak i DITT liv, vad skulle det vara?" Har funderat lite på vad det skulle kunna tänkas vara. En enda sak? Jag kan peka ut en hel radda saker som jag för allt i världen inte skulle vilja byta ut och om du har tagit dig så här långt i bloggen är du förmodligen en av dessa saker.

Öh...

Nåväl, svar kommer en annan gång.. kanske.

Kings of Leon som dånar ur högtalarna, nåja inte riktigt. Trevlig musik och trevligt sällskap. Det spelas "slå sönder din polare så mycket du kan på två ronder, för den tredje ronden är omöjlig att komma till". Också känt som UFC 2009. Lagom hjärndött och passar stämningen ganska bra. Grannen säger något om att vila upp sig inför Triathlon på torsdag. Låter som en bra idé. Själv hade jag inte planerat att göra några triathlon precis. Men jag önskar honom lycka till.

Kvällen ska spenderas med att titta på en Jim Carrey i Jasägartagen, genom att titta på Yes Man! Lite hjärndöd underhållning är väl aldrig underskattad, speciellt inte när den inblandar Carrey som på något vis alltid varit kungligt bra på att göra bort sig något katastrofalt på film och dessutom göra det väldigt sevärt.

Sitter och känner mig allvarligt söt. Den där mössan de skickar med slingkit man köper är seriöst något av det mest perfekta designmässigt någonsin. Inte nog med att den ska sitta slimmad längs hela huvudet, vilket den gör av uppenbara skäl, den har två designmässiga underverk till fartränder uppepå också. Och sen rosettknuten under som irriterar halsen så till den grad att man helt låter bli att svälja.



Men vill man vara fin - så får man tydligen lida pin.

Slut på Fischers Soldag, och således också slut på tur med vädret för min del. Skulle ut och promenera en sväng och snacka lite skit med Pep, men i samma stund vi gick ut så började det att droppa. Typiskt. Jag är så här förvånad. Nu när jag sitter inne och skriver detta så börjar solen skina igen. Aprilväder i maj? Ja, det verkar inte bättre. Kanske tar mig ut en sväng på inlines sen, ifall vädret tillåter. Skulle vara skönt.

Positivt att det är löning imorgon, och bara två veckor kvar till sommarlov. Hur mycket jag ska jobba? Ingen aning faktiskt. Det får vi nog se. Positivt också att det inte är så länge kvar tills jag ska se U2 på Ullevi. Hur grymt är inte det på en skala kanske? Helt underbart ska det bli, och däri finns det inget tvivel alls. Längtar något enormt sedan jag såg konserten på Forum i förrgår.

Inget jobb idag, men jag går inte sysslolös för det. Skam vore väl det.

If it's a broken part, replace it.
If it's a broken arm, then brace it.
If it's a broken heart, then face it.

Poetiskt värre. Har du någon gång lidit av ett brustet hjärta? Ja, jag trodde väl det. Går en del av en maskin sönder, så byter man bara ut den delen, sen är maskineriet färdigt att fortsätta gå. Delen man bytt ut är ny och kommer hålla längre. Bryter man armen så gipsar man den ett tag, och sen är det bra igen, och det stället där frakturen var är till och med starkare än det var innan. Men ifall man drabbas av ett brustet hjärta, vad gör man då? Det finns inga delar att byta ut, för egentligen är det inget fel på hjärtat. Hjärtat har bara en funktion - att pumpa blod. Man kan heller inte gipsa hjärtat, eller ja, det kan man säkert, men det skulle ställa till med mer skada än det skulle vara till nytta.

Så vad gör man när hjärtat går sönder? För det gör lika ont, om inte ondare, än att bryta en arm. Det blir inte bra igen på en bestämd tid, och det finns inga smärtstillande i världen som egentligen kan ta bort smärtan? Än en gång så får Jason Mraz rätt. Inse det. Hjärtat är sönder, och vem som än har slagit sönder det är inte värd att ha en så stor plats i det. Det är inte lätt att inse, ännu svårare att acceptera det och banne mig nästan omöjligt att utföra precis det. Men helt omöjligt är det inte. För som Gunde alltid påstod: Ingenting är omöjligt! Förutom att dividera tal med noll och att leva för evigt. Man kan bara hoppas att hjärtat fungerar likadant som benet eller maskinen. Att det blir starkare när man övervunnit krisen. Man kan hoppas.

Ideas are bulletproof, but it's not an idea that I miss.

... are home with broken hearts.

Okej, min kärlek för John Mayers musik är nog inte hälsosam på något plan egentligen, men den får mig att må bra, så jag borde väl inte gnälla. Just detta pikanta exempel är ju egentligen skrivet av Tom Petty och inspelat med "The Heartbreakers". Ironiskt att det sjungs om snälla flickor som är hemma med brustna hjärtan? Trevligt. Även om den akustiska varianten av mr. Mayer tilltalar mig mer. Dessutom är den inte helt omöjlig att sjunga, vilket orginalet skulle kunna stoltsera med att vara.

Måndagen har flutit förbi och solen håller sig kvar uppe några minuter till. Det är fruktansvärt skönt att det är ljust så länge på sommaren. Fruktansvärt skönt att kunna njuta av solstrålar mer än ett par timmar på dagen, ifall det är klart väder, som fallet är på vinterhalvåret. Kanske borde döpa den här dagen till Fischer's Soldag i framtiden, jag verkar  ju inte tjata om något annat än den där förbannade solen idag.

I've got an angel, she doesn't wear any wings.
She's got a heart that compelled my own,
she's got a smile that can make me wanna sing.

...bara rullar fram.

Nej, jag tänkte inte meddela att jag ca. 7 år för sent fastnat för en radiodänga av Västeråsrapparen Fronda, utan istället lite halvt andfådd påpeka att det banne mig är skönt att åka inlines. Tog en sväng runt ringvägen idag i solskenet och njöt av vädret. Okej, uppförsbackar är värdelösa, så långt kan jag sträcka mig, men så länge det går någotsånär rakt på och varken upp eller ner så är det njutbart. Helt utan musik åkte jag där och tänkte på annat.

Man måste dock inte nödvändigtvis vända på hjulen första gången man ska ut och åka på några år. De ville åka överallt dit jag inte hade för avsikt att åka. Den första kilometern i alla fall.

Det var nästan lika skönt som att springa. Eller ja, skönare. För här pajade ingen fotled, och jag kunde åka på i samma tempo bra länge, även om ryggen kändes lite sliten på slutet. Ovana tror jag det kallas. Men det går att råda bot på. Måste bara hitta en sträcka där det går att åka lite bättre. Detta kändes nästan fånigt på någon ursäkt till asfalt stundtals. Stötte dessutom på en annan som också var ute och åkte, men han hade stavar och såna där långåkarinlines. Trams! Hockeyrör och iklädd stekarbrills gled jag fram.

Vilket väder förresten, jag vet att jag påpekat det 300 gånger redan, men det är så himla skönt. *njuter lite till* 

Vädret överraskar med minst 20 grader och strålande sol. Så skönt att se alla skina upp som blommor under solen. Jobbet blir så mycket behagligare så fort vädret är bra. Solen fungerar nog lite på oss såsom den gör på blommor. Vi växer och blir större, om inte på riktigt, så i alla fall i psyket. Och sen är ju värmen något underbart. Med tillräckligt mycket vatten att tillgå så är solen underbar. Nothing short of wonderful. Nu ska jag inte gnälla på att det blir för varmt, som man så lätt gör när tillfälle ges, utan bara ge mig hän för solen som skiner.

Voff, voff, voff...

Sömnen inatt blev dock lite sargad. Känner ni igen i situationen där man ligger och tänker "Jag måste somna snart, annars kommer jag inte orka upp imorgon." När det väl har gått så långt och man har börjat tänka i de banorna, så är det lika bra att gå upp och göra något annat en stund, för då går det inte att somna. Vid tresnåret inatt tror jag att jag somnade, kanske. Lite halvt. För att senare störas såväl av att solen sken som att hunden i huset bredvid skällde som jag vet inte vad. Sömn överskattat? Skulle inte tro det, är lagom trött och seg idag.

Hemkommen efter en kort arbetsdag som förflöt utan komplikationer i alla fall. Nu vet jag inte vad som står på schemat alls. Har lust att gå ut och åka inlines, men själv är det ungefär lika roligt som att gunga själv. Med andra ord, smått värdelöst. Får väl se vad som händer.

 And when I go there, I go there with you.
 - Where the streets have no name.

Söndagkväll, nåja -natt snarare. Klockan har, de facto, redan tickat fram till måndag. Arbetsvecka framför mig med minst 18 timmars arbete och bud på mer. Inte många veckor kvar i skolan nu, innan det är dags för långt och förhoppningsvis underbart sommarlov. Nästa helg är det Köpingsyra och bud på party igen. Trevligt, även om planerna än så länge är allt annat än spikade. Säkert är att det kommer vara gott om mindre nyktra människor fördelade över en ganska begränsad yta. Party i Sverige = supa sig så full man kan bli och samtidigt göra av med så lite pengar som möjligt.

Känns någonstans som att jag inte passar in i den kategorin. Supa sig full för drickandets skull har sällan, för att inte säga aldrig, varit det jag föredragit. Missförstå mig rätt, jag är ingen alkoholmotståndare, ty vore jag det så skulle jag gräva min egen grop ganska rejält. Nej, alkohol har det druckits. Ibland även på tok för mycket. Jag visste nog inte riktigt om mina begränsningar när det begav sig. Men att sikta på att vara fullast varje helg är bara tragik. I mina ögon i alla fall. Tror jag tillhör minoriteten ungdomar som hellre betalar mer för en god öl än köper det billigare alternativet med högre alkoholhalt. Tråkigt kan tyckas, men det är svårt att ändra saker såsom de är.

Tråkigt bara att Bishop's Arms i stan har 23 som åldersgräns. Något säger mig att jag skulle passa in bättre där än på "lantis". God whisky, god öl och mysig atmosfär. Man är sällan så lillgammal som när man dricker sin skotska whisky efter teet med mjölk, iklädd tofflor, eller vad säger ni?

Är det en ny R2D2? Nej, det är en konsert i 3D, projicerad med en projektor värdesatt till satta 650 000 kronor fördelade på en vikt av 100 kg. Den bar jag ner för en trappa, ackompanjerad av tre andra förstås, men glatta tanken på att man bar på en halv miljon var faktiskt lite skrämmande. Insiktsfullt skulle idioter säkert kalla det, för det enda jag fick insikt i var hur skakis man kan bli av att bära en tung sak ner för en trappa.

 And it's you when I look in the mirror
 And it's you when I don't pick up the phone
 Sometimes you can't make it on your own

Konserten då? Ptja, jag satt och rös nästan konstant, och det blev ju inte sämre av att ljudet var kristallklart och projektorn projicerade efter sin förmåga. Dubbel full-HD låter mäktigt, men är mäktigare på riktigt. Dessutom i 3D, något jag var en gnutta kritisk emot. Vad skulle man ha för nytta av det? Det användes visserligen sparsamt, men när man väl såg i 3D så blev det lite av en "wowupplevelse". Att sen U2 är kungliga, och att jag ska se dem senare i sommar gör ju detta till en perfekt uppvärmning.

Gråtvarning på Where the streets have no name, One och With our without you. Mäktigt, stort, vackert, briljant, makalöst! Majestätiskt. Men det märktes att det var en speciell kväll i Buenos Aires, en speciell kväll även för Bono och Edge, de verkade tagna av hundratusentalet fans som hade kommit till den argentinska huvudstaden den kvällen.



Is it getting better,
or do you feel the same?
Will it make it easier on you now,
you got someone to blame.
...
Too late
Tonight
To drag the past out into the light.

Can you take me higher,
to a place where blind men see?
Can you take me higher,
to a place with golden streets?

Fascinerande att man själv varit sådär liten. Babynarcissism pratade vi om, och visst blev det så. I vanlig ordning började historierna från min födsel (som på något hörn säkert var ganska normal, men i övrigt hade varit dokusåpamaterial med tillräckligt mycket dramatik för minst tre säsonger) att hagla. Att dö var det första jag misslyckades med i livet. Här sitter jag, sisådär tjugo jordvarv senare och tittar på ett litet liv som ligger och sover efter att det fått mat. En liten Filippa. Det diskuterades naturligtvis kommande tonårsperioder. Hon kommer att bli bortskämd. Jag sa det åt dem, jag kommer stå där och säga " Vad var det jag sa? " om femton år. Flickor är jobbiga i tonårsperioden, någon som säger emot?

Bakom mina solglasögon...

Jobbig insikt att se hur regnmolnen drar sig närmare varje gång jag sätter på mig solglasögonen. En slags förbannelse kanske? Varje gång i två veckor jag har varit optimist nog att ta med mig dem har jag fått gå i regn. Mysigt. När jag däremot var förutseende nog att ta med mig såväl paraply som regnjacka (vuxenpoäng till mig!) så sken solen och det var minst 20 grader när jag vandrade hem från jobbet. Ironi när den är som roligast. Att regn sedan är mysigt på riktigt sådär, som bara regn kan vara, är en helt annan femma.

Någon att gå genom regnet med. Fåfäng strävan? Inte då. Alla vill väl vara fåniga nog att komma hem genomblöta efter att ha gått och hållit hand i ett varmt sommarregn? Det är något befriande i regnet, eller som de säger i V for Vendetta "God is in the Rain". Gud? Vem eller vad är det? Fråga mig inte, jag har inga svar. Han verkar vilja det som inte direkt är bäst för mig och alla i vänskapskretsen i alla fall. Hoppas det inte håller i sig.

Man får ju i alla fall hopp när man ser ett litet liv, som ligger och skriker hjälplöst mot omvärlden. Ett litet liv som ska komma att växa upp och en dag sitta och tänka självständigt, och bidra med sin del till världshistorien. Ett nytt liv, nytt hopp. Hopp.

Hopp.

Där flög ett glas i marken. Pang. Förmodligen det första för året, förhoppningsvis det sista. Det är inte roligt när glasbitar flyger över hela rummet. Min reaktion? Jag fortsatte bädda sängen lite försiktigt, tog sedan fram dammsugaren (den nya) och började ta bort stora glasbitar. Är man klantig nog för en halv armé så har man införskaffat sig rutin för att kunna tackla såna händelser. Ingen idé att jaga upp sig. Krossat glas är dock mindre trevligt. Inte heller synonymen som krossat glas har.

Roses are red, and violets are blue.
They both look pretty good baby girl,
but then so do you.

Dagsutflykt Kolsva med föräldrarna, kusinen har gått och blivit pappa och vi ska tydligen åka och besöka den lilla rebellen och föräldrarna idag. "Du ska väl med!?" Helt ärligt talat lockar det inte sådär extremt då hela babygalenskapen egentligen bara är rena narcissismen. Men hon har ju Pappas ögon, eller Mammas näsa. Va söt hon är!!! Men kusinen i fråga har det alltid setts upp till, så jag gör väl en insats antar jag. Dessutom lär det knappast ta hela dagen. Kvällsutflykt Forum och kika på U23D; ska ska bli intressant. En lagom nice uppvärmning inför the real deal i sommar. U2 i 3D, låter läskigt, men ska enligt grannen vara jävligt coolt. Ni lär läsa hur det var här sedan.

Dessutom verkar solen vilja skina ganska mycket idag, alltid positivt. Kanske lägger mig i solen ett tag, eller går ut och tar en promenad med den bara lagomt trasiga foten. Intressant att den fortfarande är svullen efter nästan två veckor. Tror att något är sönder där inne, men det gör ju inte ont. Kan förhoppningsvis börja springa igen nästa vecka. Önsketänkande.

There is a face beneath this mask but it's not me. I'm no more that face than I am the muscles beneath it or the bones beneath them.

Look into my eyes, what do you see? Not just the color, look inside of me.

Fascinerade hur en och samma film kan förtrolla om och om igen. I nytt sällskap ser man vinklar och vrår man trodde inte fanns och bakom en mening som man tolkat på ett sätt så kanske det döljer sig en helt annan tolkning. Andra människor, andra tolkningar, samma film. V for vendetta kanske inte är den superfilmen jag vill få den till - egentligen är den nog bara bra i de flestas ögon. En kanonrulle tillochmed. Men för mig, som gärna drömmer iväg, och sätter mig i V's roll. Som vill vara den som förändrar, som gör saker bättre, så växer den.

Att göra rätt beslut handlar inte alltid om att göra det bästa beslutet. Bäst för stunden spelar och bäst för alltid är två vitt skilda begrepp. Vad som gör mig lycklig nu, eller gör mitt liv lyckligt är inte nödvändigtvis - och i huvudsak nästan aldrig - samma saker. Att göra fel beslut för stunden, att göra andra besvikna, kan i slutändan vara rätt. Ibland önskar jag bara att jag visste vad som var rätt. Kanske inte alltid, det skulle göra livet såväl händelselöst som tråkigt, men någon gång. Så att man visste att man är på rätt väg, att man inte hoppas i onödan.

Men livet är dåligt på att ge konkreta svar. Livet säger inte "det här var rätt" och när det väl gör det så kan "rätt" betyda att det var rätt just då, men inte sen.  Tre steg fram, fyra steg tillbaka, och alltid tillbaka till ruta ett. Tänk om något kunde vara enkelt någon gång. Lika glasklart som ett plus ett, lika logiskt som två minus noll. Men livet är inte ett mattetal, och svaren är aldrig konkreta. För när man letar som mest efter svar så finns de som minst. När man som mest behöver något som säger åt en att "gå ett par steg till dit och det blir bra" så finns det oftast ingen som gör precis det. Hur ska man själv veta vad som är rätt jämt?

*konfunderad*

Varför frågar man någon klädd i mask vem han är? Är inte syftet med att sätta på sig masken att undan hålla den informationen? Är det samma syfte med masker och roller man sätter på sig i samhället? Är man rädd att visa det rätta jag, ifall det inte blir accepterat? Vad ska jag göra som inte har haft någon mask eller roll då? Som varit mig själv? När inte det fungerar så blir allt genast mycket knepigare.

Will you see me in the end, or is it just a waste of time -
trying to be your friend?

Dessutom..

Han står och förtrollar en, till majoriteten kvinnlig, publik med bara gitarrspel och sång. Jag vill också. Skulle inte gnälla över att vara i hans sits. Dessutom är hans gitarr vrålsnygg. Någon som har 40 000 kronor över eller så? För gitarren alltså, hans kunskaper när det gäller att spela den är värda långt mer.

Can't seem to hold you like I want to,
so I can hold you in my arms.

Det är hemskt hur fånig han ser ut när han sjunger, men ingen verkar bry sig. Kan man se fånig ut när man spelar musiken, bara det låter bra och man är världsstjärna? Kanske något att sikta på. Fischer - svärmorsdrömsrockstjärnan. Fånig tanke, I know, men man måste få vara fånig ibland också. Kan han se fånig ut, kan jag. Hah.

Baby, you're the only light I ever saw.