Kilkenny, Krombacher och Caol Ila

 And when I go there, I go there with you.
 - Where the streets have no name.

Söndagkväll, nåja -natt snarare. Klockan har, de facto, redan tickat fram till måndag. Arbetsvecka framför mig med minst 18 timmars arbete och bud på mer. Inte många veckor kvar i skolan nu, innan det är dags för långt och förhoppningsvis underbart sommarlov. Nästa helg är det Köpingsyra och bud på party igen. Trevligt, även om planerna än så länge är allt annat än spikade. Säkert är att det kommer vara gott om mindre nyktra människor fördelade över en ganska begränsad yta. Party i Sverige = supa sig så full man kan bli och samtidigt göra av med så lite pengar som möjligt.

Känns någonstans som att jag inte passar in i den kategorin. Supa sig full för drickandets skull har sällan, för att inte säga aldrig, varit det jag föredragit. Missförstå mig rätt, jag är ingen alkoholmotståndare, ty vore jag det så skulle jag gräva min egen grop ganska rejält. Nej, alkohol har det druckits. Ibland även på tok för mycket. Jag visste nog inte riktigt om mina begränsningar när det begav sig. Men att sikta på att vara fullast varje helg är bara tragik. I mina ögon i alla fall. Tror jag tillhör minoriteten ungdomar som hellre betalar mer för en god öl än köper det billigare alternativet med högre alkoholhalt. Tråkigt kan tyckas, men det är svårt att ändra saker såsom de är.

Tråkigt bara att Bishop's Arms i stan har 23 som åldersgräns. Något säger mig att jag skulle passa in bättre där än på "lantis". God whisky, god öl och mysig atmosfär. Man är sällan så lillgammal som när man dricker sin skotska whisky efter teet med mjölk, iklädd tofflor, eller vad säger ni?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0