Morgonstund har guld.. eh.. kaffe i mund.

En gnagande nitisk, jagande känsla av tidsbrist.

En dag avklarad, en kvar att överleva. Nej, nu fick jag det att låta som något negativt att det är partaj i stan. Det är ju riktigt skoj egentligen. Frågan är bara vad tusan jag gör vaken nu? Alkohol gör sannerligen lustiga saker med människor. Vaknar jättepigg klockan halv sju första gången, efter imponerande tre timmars sömn. Övertalar hjärnan om att det är lite för tidigt, då inte ens pappa gått upp än, och han än mindre har kokat nåt kaffe. Somnar faktiskt om (och är ruggigt stolt över det faktumet!?) en och en halv timme innan man, lite halvt observant märker att syret i rummet håller på att försvinna. Helt.

Nåja, det verkar som att vädret är på vår sida idag också, något som bäddar för ännu en kväll av offentligt öldrickande och smidig smitning från lagens långa arm. De verkar dock ha överseende med att folk är lite fulla idag, något jag kan förstå. Ska hela stan festa, och de gör det lite halvt städat sådär, så kan det ju faktiskt bli ganska trevlig stämning. Det känns dock som att dagen måste bli bra mycket bättre än igår, för visst, det var säkert jättekul i början, men in alles (och jag älskar faktumet att jag får in ett tyskt uttryck helt regelrätt i svensk text - läs: jag pratar bara om Tyskland) så var kvällen ingen höjdare direkt.

Rapport från ihärdigt morsdagspresentsletande dyker upp om ett tag. Ska bara vakna, nyktra till, må bra och handla lite på bolaget först.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0