Gör imperfekt till presens
I wanted you so much, just like I do right now.
I wanted us to be the ones the poets write their books about.
Slut på en vecka, snart början på en ny. Den första i juni och nu är det nästan officiellt sommar. Den så efterlängtade sommaren, där det ska njutas av livet, och som inte ska sovas bort. Hur det blir med den saken låter jag än så länge vara osagt, men intentionerna är i alla fall goda. And you can get far with good intentions, can't you? Nåväl, ikväll tog vi oss en sväng till Malmön, och tittade efter folk som var ute och festade. Med andra ord galna studenter. Det var tomt, men vad som mötte mig var en utsikt från fågeltornet som var underbar. Mälaren låg stilla, och inte en våg drog fram, det var varmt och solen hade precis gått ner vid horisonten. Mysigt.
Sen blev det nåt varv runt staden och titta efter folk på andra ställen, men det var relativt ganska jättedött. Skrämmande stor skillnad mellan igår, då det var folk överallt, och idag då det nästan var tomt. Köping är en spökstad igen. Okej, nu kanske en söndagkväll kanske är rättvist att jämföra med en lördagkväll med stadsfest, men det var verkligen knappt en människa ute.
Det slog mig, apropå ingenting, och för att återlänka till den där frågan som ställdes tidigare, att jag kommit en bra bit längre på en resa än jag egentligen hade insett. Resan är inte lång rent fysiskt utan utspelar sig på ett helt annat plan. Inom mig själv skulle man kanske kunna säga. Det var på tiden att jag tog mig hit där jag befinner mig idag, mer än så säger jag inte just nu. Kanske återkommer till resan en annan gång. Målet? Stjärnorna? Kanske.
I wanted us to be the ones the poets write their books about.
Slut på en vecka, snart början på en ny. Den första i juni och nu är det nästan officiellt sommar. Den så efterlängtade sommaren, där det ska njutas av livet, och som inte ska sovas bort. Hur det blir med den saken låter jag än så länge vara osagt, men intentionerna är i alla fall goda. And you can get far with good intentions, can't you? Nåväl, ikväll tog vi oss en sväng till Malmön, och tittade efter folk som var ute och festade. Med andra ord galna studenter. Det var tomt, men vad som mötte mig var en utsikt från fågeltornet som var underbar. Mälaren låg stilla, och inte en våg drog fram, det var varmt och solen hade precis gått ner vid horisonten. Mysigt.
Sen blev det nåt varv runt staden och titta efter folk på andra ställen, men det var relativt ganska jättedött. Skrämmande stor skillnad mellan igår, då det var folk överallt, och idag då det nästan var tomt. Köping är en spökstad igen. Okej, nu kanske en söndagkväll kanske är rättvist att jämföra med en lördagkväll med stadsfest, men det var verkligen knappt en människa ute.
Det slog mig, apropå ingenting, och för att återlänka till den där frågan som ställdes tidigare, att jag kommit en bra bit längre på en resa än jag egentligen hade insett. Resan är inte lång rent fysiskt utan utspelar sig på ett helt annat plan. Inom mig själv skulle man kanske kunna säga. Det var på tiden att jag tog mig hit där jag befinner mig idag, mer än så säger jag inte just nu. Kanske återkommer till resan en annan gång. Målet? Stjärnorna? Kanske.
Kommentarer
Trackback
