Fischer

Jag överlevde dagen. Planerade 6,5 timmars arbetsdag blev 10. Perfekt då det ger lite klirr i kassan. Dagen var heltrevlig också, inga som helst problem, förutom faktumet att fem timmars sömn inte direkt är tillräckligt. Än en gång så slås jag dock av sömnproblem. Jag har ALDRIG, med ett litet eventuellt undantag inför stora händelser, haft problem med sömnen. Har alltid kunnat somna nästan på beställning, men heller aldrig somnat när jag försökt hålla mig vaken. Den här våren verkar dock ha kastat omkull alla mina lovord i en redig röra. Somna efter jobbet, sömnlösa nätter där varenda vrå av taket studeras per millimeter, och en stackars kudde blir misshandlad och vänd och vriden på in absurdum.

Whay I say, whay I think.
What I put down in ink.

Efter tio timmars arbetsdag så är man inte sugen på att prata med människor. Eller ja, jag ska vara brutalt ärlig. Efter tio timmars jobb med barn så vill man inte höra en enda människoröst. Man vill inte höra någon som pratar, eller än mindre någon som ställer frågor. Jag har nog fått min mamma att tro att jag är människohatare, vilket naturligtvis inte alls är fallet, men nog är man trött på frågor efter en hel dag som lärare. Allt vi gör är ju att svara på frågor, hela dagen! Sen när man kommer hem och får trettiofem frågor efter sig, då svämmar måttet lätt över. Men visst finns det undantag även från den regeln. Vissa röster kan man nog inte få för mycket av. Eller för den delen ens nog av.