Fischer

Ja, det är precis vad de kallar denna företeelsen. Dessa tyskar. Ptja, och andra tydligen också, men mest tyskarna, ifall du frågar mig. Dagens slut innebär också slutet på året, och slutet på det första årtiondet av 2000-talet. Tillbaka till 10-talet alltså. Men förväntar du dig att filmen ska återuppfinnas eller att folk ska börja gå runt i svartvita miljöer med cigaretter i långa munstycken så hoppas du nog för mycket. Ett andra första världskrig ska väl också gå att undvika, eller vad säger ni?

I övrigt så var 2009 året där:

• Jag antagligen tillbringade mest tid någonsin framför en dator, utan att spela egentligen ett enda spel.

• Usain Bolt sprang fortare än någon människa gjort tidigare, och inte bara en gång.

• Vi äntligen fick en vit jul igen, men julkänslan var som bortblåst ändå.

• Jag besökte Oktoberfestens huvudstad, dock inte i oktober. Det finns öl där resten av året också.

• Uppsala blev en hel del bekantare för min del: Märk väl, detta gäller bara ena sidan av ån.

• Jag insåg att jobbet på en skola faktiskt inte var så pjåkigt ändå, och sedan beslutade mig för att sluta.

• Jag längtade ifrån Köping mer än någonsin förut.

• Kompisskaran i Köping var större än den någonsin varit förut.

Sammanfattningsvis så känns väl 2009 som ett år i mängden. Knappast något höjdarår i de flesta avseenden, men ändå långt mycket bättre än året då jag tog studenten och sa hejdå till skolsystemet. Jag sa hej till skolsystemet på nytt och fick ett helt gäng riktigt bra vänner även i Uppsala! Inga depressioner på höstkanten, inga ledsna miner, utan en glad Fischer som dock pluggade alldeles för lite. Än så länge har det fungerat ganska bra dock, tentorna är avklarade, men mer än så är det då rakt inte. Det borde tänkas på till nästa år. Kanske borde skriva en sån där att "att tänka på"-lista också. Ja, det gör jag nog.

• Plugga!

• Tro på dig själv! (gäller alla människor, men inte minst mig)

• Se till att ha roligt på vägen!

• Våga drömma, och gör allt du kan för att förverkliga dessa drömmar.

• Njut av nuet. Oroa dig inte för framtiden, och sörj inte det förgångna. Utan ta tillvara på tiden vi har här och nu. Det är det enda vi verkligen har.

2009 var också året då jag insåg att min musiksmak på riktigt har gått från gammal, sunkig och en aning hård hårdrock till något betydligt mjukare. En gitarr, en röst, och en melankolisk text och jag är egentligen helt fast. En utveckling i fel håll? Jag vet inte, det känns som fuktansvärt jag i alla fall, och det är väl det viktigaste egentligen. Att musiken jag själv lyssnar på faktiskt är den jag vill lyssna på.

Låtar att minnas:

Simon Norrsveden - Innan du glömmer mig
Jay Brannan - Say It's Possible
Pilot Speed - Alright
Mumford & Sons - White Blank Page
Glen Hansard - Say It To Me Now
Melissa Horn - Lät du henne komma närmre
David Gray - Shine
Peter Jöback - Decembernatt
Joshua Radin - I'd Rather Be With You
Markus Krunegård - Samma nätter väntar alla
Xavier Naidoo - Brief

Det finns säkert 1000 saker till att skriva, men allt annat känns det som att min omgivning redan vet om, och då finns det ingen anledning att skriva ner dem här. Imorgon.. 2010.

Julen är över för länge sedan. Eller ja, för några dagar sedan tog den slut för i år i alla fall. Julklapparna var precis de jag önskade mig, så jag är väl så nöjd man kan vara när man får det man önskar sig. Däremot är hela den där julklappshysterin som en gång i tiden fanns där varje gång man öppnade ett paket helt försvunnen. Visst blev jag glad, även om de flesta presenter verkade ha någon slags baktanke. Jag ska tydligen både vara nyrakad och lukta gott nästa år. Okej, jag tar det som en pik mamma, okej!? Haha.

Brorsan var över och vi pratade ungefär precis lika mycket skit som vanligt, fastän det den här gången inte blev någon sån där jättedålig film på TV som båda tvingade sig igenom, utan mer... ptja... ingenting. Fast kryddat med en massa skitsnack och så lite datorspel. Det är intressant att enda gången jag spelar spel är när han är någonstans i närheten eller när jag umgås med såna där så kallade kompisar. Spela själv? Det var länge sedan. Och som jag älskade att spela förut. Håller jag på att bli vuxen månne? Oh god damn! Nåja, trevligt var det absolut!

Sen dess har huset översvämmats av vänner som velat se mig en snabbis eller bara var över för att kika en film eller snacka skit. Och sena kvällar har det blivit också. Eller, i ärlighetens namn, så är det inte tal om sena kvällar utan snarare tidiga morgonar istället. Vet inte när jag somnade innan klockan ett förra gången. Min dygnsrymt är så oerhört missanpassad så det finns inte ord för det. Men nåja, det går väl att fixa till.

Jag drabbades av panik igår också. Insåg att jag inte hade anmält mig till tentan jag ska skriva den nionde januari, och nu har de stängt i expeditionen, så jag kan inte göra det förrän den fjärde januari. Och då är det alldeles för sent för att anmäla sig till tentan, så jag vet inte riktigt hur det ska gå. Tydligen, efter en kort undersökning på facebook, så var jag i alla fall knappast ensam om att ha glömt, utan vi var minst tre till. I alla fall en liten tröst.

Det fixar sig nog, det gör det alltid.

Snart är det nytt år. 2010. Tänkte kanske skriva en sammanfattning av detta år någon gång ifall jag känner att jag har tid, annars blir det ingen. Får se om jag överhuvudtaget minns något från det här året. I alla fall, en god fortsättning på er, så skriver jag säkert snart igen!

Glöm förrförra inlägget lite. Ja, lite i alla fall. Jag tänker inte bli långrandig dock, då sängen skriker ett öronbedövande skrik åt mitt håll, och tröttheten är som allra störst alldeles precis just nu. Somnar nog vilken sekund som helst.

Make a wish
Take a chance
Make a change... and

Det är inte på riktigt. Det blir aldrig på riktigt.

Tror min verklighet precis blev lite overkligare.

Tror jag kör lite Hakuna Matata imorgon. Saker brukar kännas bättre då. Utan bekymmer. Kan nån stänga av mitt huvud?

:)

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!

(Översatt till svenska: Fyfan va skönt att vara klar med årets skoluppgifter och äntligen kunna fokusera på att bara ta det lugnt.)

Ja, förutom att skolan är slut för i år har jag haft en riktigt bra dag. Humörmässigt på topp! Det känns lite som att en massa saker bara lade sig tillrätta bara för att jag fick den sista uppgiften gjord. Och nu kan jag andas ut. Bara därför kommer jag säkert bli jättesjuk nu och knappt kunna resa hem till Köping imorgon. Ja just det ja, jag ska till Köping imorgon. Gud så roligt, skönt och underbart det ska bli. Äntligen lite hemlagad mat serverad utan att ha slitit två timmar i köket först. Nåja, så svårt är det väl egentligen inte, men ni förstår säkert vad jag menar.

Vidare så har jag lyssnat okristligt mycket julmusik idag också, och tänkte lägga mig och titta på en förhoppningsvis bra romantisk komedi. Ja, jag vet, min manlighet är ungefär lika påtagande som George W. Bushs intellekt. Med andra ord, inte så värst. Sen har jag pratat lite tyska - hjälpte en kompis med ett uttalstest och gav henne min variant av hur jag skulle säga dessa saker. Annars är mina vader fortfarande katastrofområde och jag kved som en kärring idag i skolan - vilket många anmärkte på. Tydligen gick jag konstigt. Allt för att undvika smärtan, för det gjorde verkligen väldigt ont.

Nu är det dock jullov, och mitt humör håller högsta standard. Är glad och sitter med en fånigt leende på läpparna framför datorn, utan att egentligen veta riktigt varför. Imorgon har jag dock tentafrågor - om jag går beror nog lite på hur och när jag somnar inatt. Kan bli tidigt med tanke på hur tomt det är på MSN just nu.

Godnatt på er.. Och god jul!

Jag blir så trött. Varenda gång. Varenda lärare. Varenda gruppövning.

"Varför pratar man om en han när könet är obestämt?"

Men kom igen. Vi vet att ni är avundsjuka över att vi har styrt världen i vårt patriarkala förtryckarsamhälle sedan tidernas begynnelse och lite till, men hallå? Alla män är tydligen svin ändå, oavsett ifall man försöker bevisa motsatsen. Bete sig korrekt, aldrig vilja någon ont. Det kvittar ifall man tycker att såna här diskussioner är fåniga. Trams - det är precis vad det är. Jag menar, vem fan bryr sig egentligen om ifall man pratar om han eller hon eller kanske tillochmed det könsneutrala hen som någon föreslagit som nytt alternativ.

Jag blir bara mörkrädd och börjar tänka på de där undersökningarna som hade gjorts angående styrelsen i våra svenska politiska partier. Vänsterpartiet var tydligen mest jämställt med sina 55 % kvinnor medan moderaterna, sossarna och några till var lite mindre jämställda med bara 50% kvinnor. VADÅ MER JÄMSTÄLLT? Alltså, visst, jag kan förstå att man tycker att det är fel när kvinnor inte behandlas lika som män, men varför ska allt alltid dras ett steg längre? Vad har vi, som levt ett ärligt och "jämställt" (tydligen är vi inte nöjda förrän 75 % av alla platser går till kvinnor och mansskatt ska väl också införas?) liv och aldrig vart särskilt manschauvinistiska av oss gjort för att förtjäna denna vrede? Disez-moi, s'il vous plaît!

Feminismen är den enda ideologin som går ut på att "män är svin" och "män och kvinnor är lika mycket värda". Med andra ord. Hela rörelsen är ett enda stort sammelsurium av bullshit. Frankly speaking. Nästa uppgift - inse fakta.

Visst, det må så vara att det bara handlar om några flingor än så länge. Inget som syns på marken. MEN! Det snöar, och det är bara en och en halv vecka kvar till julafton. Sen är det jul. En Aftonbladetundersökning (jag borde verkligen sluta läsa den skittidningen - men det är som bekant svårt att lära gammal hund sitta) så vill 75 % av de som svarat på undersökningen ha snö på julen för att få den speciella julstämningen. Egentligen säger väl inte siffrorna så mycket alls, men de gör mig glada. Folk vi ha snö, folk tror på julen - liksom jag också gör.

Nu verkar det bli svårt att få plats med radiosändning på grund av jobb tyvärr, så det verkar rinna ut i sanden. Men jag hoppas på ett under, sådär lagom till jul, ändå. Vem vet. Mer info - här om det blir något.

Morgonen började med ett gympass, som faktiskt kändes överraskande bra. Jobbigt är det förstås, men det ska det ju vara, och känslan efteråt är så mysigt trevlig att jag kan gå och bara vara nöjd hela dagen. Lyckopiller i form av att lyfta skrot. Ja ni, det finns tydligen inget som är omöjligt i denna värld. Just nu ids jag dock knappt ens lyfta ett glas fullt med mjölk, så nog är jag lite mör. Men det ska man ju vara också.

Snart dags för gruppövning. Den enda grejen i skolan innan torsdag och fredag. Är ledig imorgon och onsdag och tänkte faktiskt ta lite av den tiden till att plugga. Medan man fortfarande är kvar här i Uppsala, och inte har något bättre för sig, så kan det väl låta som en bra idé. Men nästa händelse - gruppövning.

Nu ska jag bara dega i sängen en halvtimme till, och njuta av att jag lever!

Puss på er.

Kvart över tolv. (Och ja, jag tycker verkligen om att börja alla mina blogginlägg med ett klockslag, det tenderar att kännas mer dramatiskt så) Luciadagen, söndag den 13 december 2009 är nu historia. Dramatiskt, inte sant? Om jag säger att dagen i sig innehöll ungefär lika mycket spänning som en slät fralla utan varesig smör eller pålägg, så förstår ni nog att det jag gjort idag inte direkt var det mest världsomvälvande hittills.

Idag har jag... ehrm... tagit mig friheten att åberopa söndagsgudens makter. Det vill säga, såsom även Bibeln säger "på den sjunde dagen vilade han". Var iväg och handlade mjölk och ägg och andra såna där onyttigheter, men det var bara ytterligare ett steg i den planerade vilokvällen. Såg en film som gick på TV, men inte på TV utan på datorn. Har man inga kanaler på sin TV lär man införskaffa filmerna man vill se på annat sätt. Sagt och gjort. Såg den med reklampauser och allt. Visst är jag bra idiotisk?

Hade i alla fall bra sällskap. fniss

Nu är det tre dagar kvar i skolan under en femdagarsvecka, sen ska jag åka hem. Hem och fira jul. Jag fasar redan för hur tung min väska kommer vara, och undrar lite smått hur tusan alla saker ska kunna få plats. Men jag antar att det fixar sig - såsom allt annat. En jul ska firas. Och det kommer kännas mer än bara lite skumt. Vår jul. Underbara jul. Jag ska göra den lika mycket till en högtid som hedrar morfar, som till den högtid den redan är idag. Jag har dessutom klappar till alla redan. Visst är jag duktig? Ja, ibland så.

Det finns inga ursäkter för bristen av uppdaterande. Jag vet, det är illa så att det räcker och blir över. Men för att vara ärlig har de flesta av tankarna den sista tiden varit på helt annat håll. I skolarbete? Nja, en charmerande tanke skulle det väl vara, men pluggat något mer än jag absolut behövt har jag inte heller gjort. Snarare pluggat alldeles för lite för att jag ska kunna vara nöjd med det. Men det är som det är.

Nu är det plötsligt december, och det börjar på allvar närma sig jul. Idag/imorgon lite beroende på hur man ser det, är det lucia. Ljusdrottningen - som bara firas i Sverige och på Sicilien. En intressant tradition med en hel del myter och klyschor kring sig. Egentligen en ganska hemsk historia om en människa (som inte alls var blond - egentligen) som fick lida väldigt mycket. Och det firar vi här i Sverige för att skrämma bort mörkret, skulle jag tro.

De sista två veckorna har det lyssnats på julradio, nästan nonstop. Det har blivit så mycket julmusik (för det femte året i rad) att jag lyckats med bedriften att tröttna på den innan de flesta har börjat lyssna på den. Men sånt är livet, och när det är sändning på radio så måste man ju helt enkelt lyssna.

Kan viska lite smått att jag eventuellt ska agera bisittare i radion den 19 december. Mer info om exakt när och hur detta kommer gå till kommer naturligtvis i bloggen ifall det skulle bli av. Vi är ju såklart ute efter att ha så många lyssnare som möjligt. Dessutom kan jag väl avslöja att jag hade planerat att vara en av radiopratarna från och med nästa år. Ifall allt går som planerat vill säga! Nåja, nog om det.

Det är mindre än en vecka kvar innan jag ska hem till Köping igen. Det var ett tag sen jag var där nu. Närmare bestämt när jag skrev förra bloggen om Megan Fox! Känns faktiskt som att jag längtar hem, även om det är så mycket som är så bra här i Uppsala. Vännerna, närheten till en stor stad, gymmet, skolan och korridoren. Allting känns som gjutet och jag njuter faktiskt av att vara här. Väldigt mycket.

Nu är det dock dags att sova. Klockan börjar bli extremt väldigt mycket, och jag är pigg. Ska nog sova alldeles för lite tills imorgon så att jag är trött imorn kväll. Det låter som en idé, eller vad tror vi?

Ja, så får det bli. Godnatt.



Bjuder på ett stycke dåtid också. Ett par år sen det här. *fniss*