Vendetta?
There is a face beneath this mask but it's not me. I'm no more that face than I am the muscles beneath it or the bones beneath them.
Look into my eyes, what do you see? Not just the color, look inside of me.
Fascinerade hur en och samma film kan förtrolla om och om igen. I nytt sällskap ser man vinklar och vrår man trodde inte fanns och bakom en mening som man tolkat på ett sätt så kanske det döljer sig en helt annan tolkning. Andra människor, andra tolkningar, samma film. V for vendetta kanske inte är den superfilmen jag vill få den till - egentligen är den nog bara bra i de flestas ögon. En kanonrulle tillochmed. Men för mig, som gärna drömmer iväg, och sätter mig i V's roll. Som vill vara den som förändrar, som gör saker bättre, så växer den.
Att göra rätt beslut handlar inte alltid om att göra det bästa beslutet. Bäst för stunden spelar och bäst för alltid är två vitt skilda begrepp. Vad som gör mig lycklig nu, eller gör mitt liv lyckligt är inte nödvändigtvis - och i huvudsak nästan aldrig - samma saker. Att göra fel beslut för stunden, att göra andra besvikna, kan i slutändan vara rätt. Ibland önskar jag bara att jag visste vad som var rätt. Kanske inte alltid, det skulle göra livet såväl händelselöst som tråkigt, men någon gång. Så att man visste att man är på rätt väg, att man inte hoppas i onödan.
Men livet är dåligt på att ge konkreta svar. Livet säger inte "det här var rätt" och när det väl gör det så kan "rätt" betyda att det var rätt just då, men inte sen. Tre steg fram, fyra steg tillbaka, och alltid tillbaka till ruta ett. Tänk om något kunde vara enkelt någon gång. Lika glasklart som ett plus ett, lika logiskt som två minus noll. Men livet är inte ett mattetal, och svaren är aldrig konkreta. För när man letar som mest efter svar så finns de som minst. När man som mest behöver något som säger åt en att "gå ett par steg till dit och det blir bra" så finns det oftast ingen som gör precis det. Hur ska man själv veta vad som är rätt jämt?
*konfunderad*
Varför frågar man någon klädd i mask vem han är? Är inte syftet med att sätta på sig masken att undan hålla den informationen? Är det samma syfte med masker och roller man sätter på sig i samhället? Är man rädd att visa det rätta jag, ifall det inte blir accepterat? Vad ska jag göra som inte har haft någon mask eller roll då? Som varit mig själv? När inte det fungerar så blir allt genast mycket knepigare.
Will you see me in the end, or is it just a waste of time -
trying to be your friend?
Look into my eyes, what do you see? Not just the color, look inside of me.
Fascinerade hur en och samma film kan förtrolla om och om igen. I nytt sällskap ser man vinklar och vrår man trodde inte fanns och bakom en mening som man tolkat på ett sätt så kanske det döljer sig en helt annan tolkning. Andra människor, andra tolkningar, samma film. V for vendetta kanske inte är den superfilmen jag vill få den till - egentligen är den nog bara bra i de flestas ögon. En kanonrulle tillochmed. Men för mig, som gärna drömmer iväg, och sätter mig i V's roll. Som vill vara den som förändrar, som gör saker bättre, så växer den.
Att göra rätt beslut handlar inte alltid om att göra det bästa beslutet. Bäst för stunden spelar och bäst för alltid är två vitt skilda begrepp. Vad som gör mig lycklig nu, eller gör mitt liv lyckligt är inte nödvändigtvis - och i huvudsak nästan aldrig - samma saker. Att göra fel beslut för stunden, att göra andra besvikna, kan i slutändan vara rätt. Ibland önskar jag bara att jag visste vad som var rätt. Kanske inte alltid, det skulle göra livet såväl händelselöst som tråkigt, men någon gång. Så att man visste att man är på rätt väg, att man inte hoppas i onödan.
Men livet är dåligt på att ge konkreta svar. Livet säger inte "det här var rätt" och när det väl gör det så kan "rätt" betyda att det var rätt just då, men inte sen. Tre steg fram, fyra steg tillbaka, och alltid tillbaka till ruta ett. Tänk om något kunde vara enkelt någon gång. Lika glasklart som ett plus ett, lika logiskt som två minus noll. Men livet är inte ett mattetal, och svaren är aldrig konkreta. För när man letar som mest efter svar så finns de som minst. När man som mest behöver något som säger åt en att "gå ett par steg till dit och det blir bra" så finns det oftast ingen som gör precis det. Hur ska man själv veta vad som är rätt jämt?
*konfunderad*
Varför frågar man någon klädd i mask vem han är? Är inte syftet med att sätta på sig masken att undan hålla den informationen? Är det samma syfte med masker och roller man sätter på sig i samhället? Är man rädd att visa det rätta jag, ifall det inte blir accepterat? Vad ska jag göra som inte har haft någon mask eller roll då? Som varit mig själv? När inte det fungerar så blir allt genast mycket knepigare.
Will you see me in the end, or is it just a waste of time -
trying to be your friend?
Kommentarer
Trackback
