Fischer

Kan inte låta bli att ryckas med i musiken medan John Mayers Where the Light Is går i bakgrunden. Det är inte första, andra eller tredje gången jag ser på Blu-Ray-skivan och ändå är det en upplevelse varje gång. Tankvärt att han har varit aktiv som artist längre än jag spelat gitarr. Om man ger det lite tid så kanske, kanske. Den som lever får se.

Det är lätt att gnälla som välmående I-landsinvånare som äger allt han behöver, och lite till. Lätt att ta till gnäll när man känner att man har möjligheten att skapa sig det liv man vill. Precis det liv man vill. Men inte gör det. Varför utnyttjar man inte chanserna man har, när man har dem? Varför ska man alltid jaga det som är utom räckhåll både fysiskt och psykiskt. Och varför är gräset alltid grönast på den andra sidan?

Man borde, under sina 20 år av liv ha lärt sig att gräset, när man väl kommer fram till den andra sidan är precis lika grönt som det är här. Precis lika grönt. Ingen skillnad. Men så funkar det tydligen inte. Jaga, jaga, jaga. Inte bli nöjd förrän man klarat det omöjliga, uppnått det ouppnåeliga, köpt det ovärderliga. Människor är intressanta, om än, tragiska varelser.