Inget kan stoppa mig när jag..
...bara rullar fram.
Nej, jag tänkte inte meddela att jag ca. 7 år för sent fastnat för en radiodänga av Västeråsrapparen Fronda, utan istället lite halvt andfådd påpeka att det banne mig är skönt att åka inlines. Tog en sväng runt ringvägen idag i solskenet och njöt av vädret. Okej, uppförsbackar är värdelösa, så långt kan jag sträcka mig, men så länge det går någotsånär rakt på och varken upp eller ner så är det njutbart. Helt utan musik åkte jag där och tänkte på annat.
Man måste dock inte nödvändigtvis vända på hjulen första gången man ska ut och åka på några år. De ville åka överallt dit jag inte hade för avsikt att åka. Den första kilometern i alla fall.
Det var nästan lika skönt som att springa. Eller ja, skönare. För här pajade ingen fotled, och jag kunde åka på i samma tempo bra länge, även om ryggen kändes lite sliten på slutet. Ovana tror jag det kallas. Men det går att råda bot på. Måste bara hitta en sträcka där det går att åka lite bättre. Detta kändes nästan fånigt på någon ursäkt till asfalt stundtals. Stötte dessutom på en annan som också var ute och åkte, men han hade stavar och såna där långåkarinlines. Trams! Hockeyrör och iklädd stekarbrills gled jag fram.
Vilket väder förresten, jag vet att jag påpekat det 300 gånger redan, men det är så himla skönt. *njuter lite till*
Nej, jag tänkte inte meddela att jag ca. 7 år för sent fastnat för en radiodänga av Västeråsrapparen Fronda, utan istället lite halvt andfådd påpeka att det banne mig är skönt att åka inlines. Tog en sväng runt ringvägen idag i solskenet och njöt av vädret. Okej, uppförsbackar är värdelösa, så långt kan jag sträcka mig, men så länge det går någotsånär rakt på och varken upp eller ner så är det njutbart. Helt utan musik åkte jag där och tänkte på annat.
Man måste dock inte nödvändigtvis vända på hjulen första gången man ska ut och åka på några år. De ville åka överallt dit jag inte hade för avsikt att åka. Den första kilometern i alla fall.
Det var nästan lika skönt som att springa. Eller ja, skönare. För här pajade ingen fotled, och jag kunde åka på i samma tempo bra länge, även om ryggen kändes lite sliten på slutet. Ovana tror jag det kallas. Men det går att råda bot på. Måste bara hitta en sträcka där det går att åka lite bättre. Detta kändes nästan fånigt på någon ursäkt till asfalt stundtals. Stötte dessutom på en annan som också var ute och åkte, men han hade stavar och såna där långåkarinlines. Trams! Hockeyrör och iklädd stekarbrills gled jag fram.
Vilket väder förresten, jag vet att jag påpekat det 300 gånger redan, men det är så himla skönt. *njuter lite till*
Kommentarer
Trackback
