:)
Tom Dice – Me And My Guitar
Behövs väl egentligen inte sägas mer. Ibland lönar det sig nästan att lyssna Eurovision.
I'm not afraid to chase my dreams, just me and my guitar.
Behövs väl egentligen inte sägas mer. Ibland lönar det sig nästan att lyssna Eurovision.
I'm not afraid to chase my dreams, just me and my guitar.
:(
Ridå...
Usch för dåliga dagar.
Usch,usch,usch,usch...
Usch för dåliga dagar.
Usch,usch,usch,usch...
Apropå det där med att skapa out of nothing
I will always love you, was the last thing that she said.
As she went away abroad and made it far into my head.
But I was young and dumb and believed her every word.
Didn't know those words were easy said and just as easy heard.
Kept my hopes up, tried to look at it as something that could work.
That maybe time was scarce and that you weren't acting like a jerk.
But as years went by without a single message from your lips.
I felt a numbing feeling spreading from my dirty fingertips.
I started doubting if those words were ever really true,
if the one I always fooled by hoping was me and never you.
And I kept myself from crying every sad and lonely night.
Was crying, screaming, praying. But I knew that I would fight.
Because if loving you was painful, wrong and almost as a sin.
I didn't want to know what life was like without you deep within.
And even if those words from you were nothing but a lie.
They kept me from the darkness and in some way - kept me alive.
As she went away abroad and made it far into my head.
But I was young and dumb and believed her every word.
Didn't know those words were easy said and just as easy heard.
Kept my hopes up, tried to look at it as something that could work.
That maybe time was scarce and that you weren't acting like a jerk.
But as years went by without a single message from your lips.
I felt a numbing feeling spreading from my dirty fingertips.
I started doubting if those words were ever really true,
if the one I always fooled by hoping was me and never you.
And I kept myself from crying every sad and lonely night.
Was crying, screaming, praying. But I knew that I would fight.
Because if loving you was painful, wrong and almost as a sin.
I didn't want to know what life was like without you deep within.
And even if those words from you were nothing but a lie.
They kept me from the darkness and in some way - kept me alive.
.
Det där med att vara lättroad ja.
The Final Cut
Ibland skulle jag kunna ge nästan vad som helst för en inblick i det där huvudet. Inte för att jag har hopp om att förstå just någonting alls, utan mer för att bara få en bild av vad som pågår. Inte förståelse. Bara en inblick, kanske bara en kort sekund också. För det är nog lite så jag fungerar. När något inte riktigt är greppbart jobbar min hjärna på högvarv för att hitta mönster. Logik. Något, vad som helst, bara för att få något att relatera till. Kanske något att greppa lite smått. Den gör det utan att jag säger åt den att göra så. Skapar sina egna rutiner, och mönster för hur saker ska hända. Så att jag inte ska stå där helt mållös när något oväntat inträffar. Lite som en airbag, fast för känsloreaktioner kanske? Ja, något sånt.
Undra om man bara skulle skita i att försöka förstå? Även om min hjärna säger att det är fel, fel och återigen fel?
There's a kid who had a big hallucination
Making love to girls in magazines.
He wonders if you're sleeping with your new found faith.
Could anybody love him
Or is it just a crazy dream?
And if I show you my dark side
Will you still hold me tonight?
And if I open my heart to you
And show you my weak side
What would you do?
Would you sell your story to Rolling Stone?
Would you take the children away
And leave me alone?
And smile in reassurance
As you whisper down the phone?
Would you send me packing?
Or would you take me home?
Thought I oughta bare my naked feelings,
Thought I oughta tear the curtain down.
I held the blade in trembling hands
Prepared to make it but just then the phone rang
I never had the nerve to make the final cut.
Undra om man bara skulle skita i att försöka förstå? Även om min hjärna säger att det är fel, fel och återigen fel?
There's a kid who had a big hallucination
Making love to girls in magazines.
He wonders if you're sleeping with your new found faith.
Could anybody love him
Or is it just a crazy dream?
And if I show you my dark side
Will you still hold me tonight?
And if I open my heart to you
And show you my weak side
What would you do?
Would you sell your story to Rolling Stone?
Would you take the children away
And leave me alone?
And smile in reassurance
As you whisper down the phone?
Would you send me packing?
Or would you take me home?
Thought I oughta bare my naked feelings,
Thought I oughta tear the curtain down.
I held the blade in trembling hands
Prepared to make it but just then the phone rang
I never had the nerve to make the final cut.
Thank God it's Fr... Tuesday
Vissa dagar är man nog betydligt mer lättroad än annars.
Fnissk
Bara för att jag vet hur mycket ni uppskattar alla inlägg på tyska; eller som man hade sagt på franska, voilà:
Ich wär so gern dein Zufluchtsort
Die Mitte von deinem Schiff
Dein tadelloses Himmelblau
Und alles, was du vermisst
Verpass deinem Traum den letzten Schliff
Versprechen kann ich nichts
Erfüll dir jeden zweiten Wunsch
Und lass dich wie du bist
Ich wär so gern dein Zufluchtsort
Die Mitte von deinem Schiff
Dein tadelloses Himmelblau
Und alles, was du vermisst
Verpass deinem Traum den letzten Schliff
Versprechen kann ich nichts
Erfüll dir jeden zweiten Wunsch
Und lass dich wie du bist
Enchanting
Skrämmande. Hur någon så långt borta kan vara en så stor del av ens liv. Hur något man läser på en skärm kan få områden inom en som varit igendammande sedan tidernas begynnelse att åter leva. Det kanske låter som en enda stor klyscha, det där med att man börjar leva inombords, men det är ju så det känns. På riktigt. Inte bara för att man känner glädje eller tacksamhet utan för att man också gör det inom sig på ett sätt som inte riktigt går att förklara.
Fascinerande. Hur dessa ord kan fastna inom en så hårt att de följer med en var man än går, vad man än gör. Små bokstäver på en skärm som bildar ord, som bildar meningar, som bildar något underbart. Jag ber er inte att förstå, för det vet jag inte om jag gör själv alla gånger. Men det finns tillfällen då det liksom spelar mindre roll. Jag är hellre lite mindre förståndig och lite mer glad än tvärtom. Kanske inte alltid, men just nu. Och just angående det här.
Förtrollande. Hur man kan vänja sig vid tanken på att någon rent fysiskt är en halv evighet bort, men psykiskt finns där närmare än kanske någon annan. Och hur man lär sig att leva med det på ett sätt som inte riktigt går att beskriva. Men det kanske är det som är grejen. Man ska inte kunna beskriva det, för då vore det som allt annat. Grått, tråkigt, stelt. Enkelt att förstå sig på.
j****** l***** - says:
fpfp
tycker så mycket om den
Undra om du förstår hur mycket jag tycker om dig?
Fascinerande. Hur dessa ord kan fastna inom en så hårt att de följer med en var man än går, vad man än gör. Små bokstäver på en skärm som bildar ord, som bildar meningar, som bildar något underbart. Jag ber er inte att förstå, för det vet jag inte om jag gör själv alla gånger. Men det finns tillfällen då det liksom spelar mindre roll. Jag är hellre lite mindre förståndig och lite mer glad än tvärtom. Kanske inte alltid, men just nu. Och just angående det här.
Förtrollande. Hur man kan vänja sig vid tanken på att någon rent fysiskt är en halv evighet bort, men psykiskt finns där närmare än kanske någon annan. Och hur man lär sig att leva med det på ett sätt som inte riktigt går att beskriva. Men det kanske är det som är grejen. Man ska inte kunna beskriva det, för då vore det som allt annat. Grått, tråkigt, stelt. Enkelt att förstå sig på.
j****** l***** - says:
fpfp
tycker så mycket om den
Undra om du förstår hur mycket jag tycker om dig?
Snabbköpskassörska
Vad gör man en fredagkväll utan egentlig sysselsättning, när kroppen känns som gjord av bly och hjärnan är frånvarande på semester. Jo, man tittar på hockey i fotbollsarena och leker rockstjärna tills fingrarna blöder. Ingen är hemma här, och som jag sa så känns den där tomheten liksom på flera olika sätt. Det är inte positivt med en tom lägenhet, det måste jag anteckna någonstans.
Under en kort promenad till den närbelägna ICA-affären så hann jag dock se ett flertal saker som fascinerade mig. Tjejer med alldeles för lite kläder på för stundande väder. Jag antar att de skulle till Värmlands, för där är det köttmarknad ikväll. Folk som såg stressade ut, men det tillhör knappast ovanligheterna. Skåningar som inhandlade Zoegas Skånerost; för att känna sig som hemma antar jag? Nåja, jag tyckte att det var hiskeligt roligt i alla fall. Och den där jävla kassörskan. Nu får jag henne att låta som 55, när jag använder ordet kassörskan, en ålder hon inte ens når halvvägs upp till.
Alltså. Det ÄR fånigt att tro att hon ens skulle bry sig om vad jag handlar. Än mindre att hon skulle komma ihåg mig trots att jag handlat där var tredje dag i snart ett halvår. Men, precis som i en blogg jag läste för några månader sedan, kommer man på sig själv med att skämmas över att man handlar läsk och chips. En fredagkväll!? Det har inte gått så långt att jag börjar ta nyttiga saker bara för att inte behöva skämmas mer än nödvändigt men ändå. Att ens tänka den tanken. Usch.
Nåja, hon lär i alla fall kvalificera in i landets snyggaste tjejer, utan tvekan. Får mig nästan att vilka byta dialekt från min något tafatta västmanländska till klingande gotländska och nynna på Snabbköpskassörskan lite förläget när jag handlar. Men inte riktigt. Lite dock.
Vad jag mer missade var ett mobilsamtal från en tysk mobil, som tydligen hade ringt medan jag var iväg och handlade. Undra om det var någon av kusinerna. Aja, vi lär väl se när jag orkar ringa upp. Kan bli ett lagom billigt samtal det där.
Och justja! Jag såg en katt som satt och envetet krafsade på en fönsterruta för att den ville komma in. Mjau, liksom. Mjau. Till slut blev in insläppt. Undra om det blir rivmärken i glaset. Hm. Jag har nog för lite att tänka på för tillfället.
Under en kort promenad till den närbelägna ICA-affären så hann jag dock se ett flertal saker som fascinerade mig. Tjejer med alldeles för lite kläder på för stundande väder. Jag antar att de skulle till Värmlands, för där är det köttmarknad ikväll. Folk som såg stressade ut, men det tillhör knappast ovanligheterna. Skåningar som inhandlade Zoegas Skånerost; för att känna sig som hemma antar jag? Nåja, jag tyckte att det var hiskeligt roligt i alla fall. Och den där jävla kassörskan. Nu får jag henne att låta som 55, när jag använder ordet kassörskan, en ålder hon inte ens når halvvägs upp till.
Alltså. Det ÄR fånigt att tro att hon ens skulle bry sig om vad jag handlar. Än mindre att hon skulle komma ihåg mig trots att jag handlat där var tredje dag i snart ett halvår. Men, precis som i en blogg jag läste för några månader sedan, kommer man på sig själv med att skämmas över att man handlar läsk och chips. En fredagkväll!? Det har inte gått så långt att jag börjar ta nyttiga saker bara för att inte behöva skämmas mer än nödvändigt men ändå. Att ens tänka den tanken. Usch.
Nåja, hon lär i alla fall kvalificera in i landets snyggaste tjejer, utan tvekan. Får mig nästan att vilka byta dialekt från min något tafatta västmanländska till klingande gotländska och nynna på Snabbköpskassörskan lite förläget när jag handlar. Men inte riktigt. Lite dock.
Vad jag mer missade var ett mobilsamtal från en tysk mobil, som tydligen hade ringt medan jag var iväg och handlade. Undra om det var någon av kusinerna. Aja, vi lär väl se när jag orkar ringa upp. Kan bli ett lagom billigt samtal det där.
Och justja! Jag såg en katt som satt och envetet krafsade på en fönsterruta för att den ville komma in. Mjau, liksom. Mjau. Till slut blev in insläppt. Undra om det blir rivmärken i glaset. Hm. Jag har nog för lite att tänka på för tillfället.
Sakna
Det är märkligt hur man kan vänja sig vid något. Det är bara tre månader sedan jag flyttade in i lägenheten med polarna och redan känns det som att det är såhär det ska vara. En tom lägenhet skulle antagligen skrämma mig på flera plan än bara tomhetsmässigt. Ingen som knackar på och ser om man lever, ingen som fixar käk åt en och ingen som kommer och frågar om man vill med och släpa mjölkpaket från affären.
Man vänjer sig tydligen vid andra saker också. Som de där orden från någon speciell. Inga speciella ord i grunden, utan det är vem de kommer från som gör dem sådär perfekta. Den subjektiva bedömningen. Speciellt ifall de där orden finns där nästan alltid. I allt man gör. Oavsett när man gör det. Det märks då väldigt snabbt när den där rösten inte är närvarande.
En saknad ligger nära till hands. Även om den är obefogad, fånig och egentligen helt utan orsak så finns den ändå där. Liksom den där tomheten. Men å andra sidan, när är känslor egentligen som man säger åt dem att vara. Sällan skulle jag vilja påstå. Nästan aldrig. Det går inte att sakna lite halvt. Antingen gör man det, eller så gör man det inte.
Just nu saknar jag.
Man vänjer sig tydligen vid andra saker också. Som de där orden från någon speciell. Inga speciella ord i grunden, utan det är vem de kommer från som gör dem sådär perfekta. Den subjektiva bedömningen. Speciellt ifall de där orden finns där nästan alltid. I allt man gör. Oavsett när man gör det. Det märks då väldigt snabbt när den där rösten inte är närvarande.
En saknad ligger nära till hands. Även om den är obefogad, fånig och egentligen helt utan orsak så finns den ändå där. Liksom den där tomheten. Men å andra sidan, när är känslor egentligen som man säger åt dem att vara. Sällan skulle jag vilja påstå. Nästan aldrig. Det går inte att sakna lite halvt. Antingen gör man det, eller så gör man det inte.
Just nu saknar jag.
Tentapluggar
Håller på att drunkna i franska ord. Håller mig flytande med att städa en hel massa och försöka att inte tänka på det stundtals. Än så länge fungerar det ganska så bra. Tror att många av orden börjar fastna på riktigt nu. Inte alla, men det kan jag ju inte hoppas på heller. Imorgon ska jag försöka få in en resumé av alla böckerna i huvudet också. Så ska nog tentan på fredag gå bra, hoppas jag. Jo, det måste funka helt enkelt!
Femton jävla sorters grå
Roger Waters hade nog en jobbig barndom. Det blir ganska tydligt när han sjunger sin barndom redan med Pink Floyd i albumet The Wall. Om hur hans pappa dog i andra världskriget och han växte upp utan en fadesgestalt. Det fortsätter med hans kvasisoloalbum The Final Cut, och kanske ännu tydligare i Pros and Cons of Hitch Hiking. Han tycker om att skrika ut sin ångest. Den aldrig sinande ångesten. Jag tycker om att lyssna på hans ångest, väldigt mycket. Den känns liksom mänsklig på så många sätt. Som något de flesta har varit med om. Inte för att alla har förlorat sin far i ett krig, eller för att alla ens har förlorat någon som står dem nära.
Nej, snarare för att han uttrycker det på ett sätt som gör att man dras med i hans känslor. Hans spektrum av gråa nyanser. Fjorton sorters grå, typ. Som en riktigt dålig dag när den enda skillnaden mellan asfalten, luften och himlen är just de olika nyanserna av grått. Lite som min bloggs design vid närmare eftertanke. Jag kanske tycker om färgen grå ändå. Fast det skulle jag aldrig erkänna. Färgglatt är skiten, helt enkelt.
Men nu tillbaka till Roger Waters. Jag undrar hur han håller sig borta från det där självmordet som står bakom hörnet i allt han skapar. Hur han fortfarande lever. För jag har nog inte hört en enda riktigt positiv låt han har skapat. Och då har han ändå skrivit musiken till en mängd album. Inget av dem dåligt, men ingen partymusik precis. Nåväl. Bra en dag som denna, när plugg är det enda som står på horisonten.
Nej, snarare för att han uttrycker det på ett sätt som gör att man dras med i hans känslor. Hans spektrum av gråa nyanser. Fjorton sorters grå, typ. Som en riktigt dålig dag när den enda skillnaden mellan asfalten, luften och himlen är just de olika nyanserna av grått. Lite som min bloggs design vid närmare eftertanke. Jag kanske tycker om färgen grå ändå. Fast det skulle jag aldrig erkänna. Färgglatt är skiten, helt enkelt.
Men nu tillbaka till Roger Waters. Jag undrar hur han håller sig borta från det där självmordet som står bakom hörnet i allt han skapar. Hur han fortfarande lever. För jag har nog inte hört en enda riktigt positiv låt han har skapat. Och då har han ändå skrivit musiken till en mängd album. Inget av dem dåligt, men ingen partymusik precis. Nåväl. Bra en dag som denna, när plugg är det enda som står på horisonten.
SMS
Okänt nummer: (översättning från turkiska inom parentes)
Slm nasilsin (Hej, hur mår du?)
Jag:
Pek iyi degil, biraz ishal (Inte så bra, har diarré)
O:
Niye (Varför?)
J:
Kötü yemek (Dålig mat)
O:
Gecmis otsun (Du kommer över det)
(en minut senare)
Får ja ringa dig? <3
J:
Vem är du?
O:
Ferhan
J:
Hur har du fått mitt nummer?
F:
De va du som gav mig i går ju
J:
Grabben. Hon gav dig fel nummer. Jag heter Jonas och är helt säkert inte den du är ute efter, eller hur?
F:
Okej förlåt de va misstänk
J:
Haha. Lugnt. Se till att få rätt nummer nästa gång!
F:
Ja ja
Man är inte säker om man SMS-ar mig. Helt oavsett vilket språk det SMSas på!
Hjärta?
Ja, tänk vad man kan hitta på om man har tråkigt en natt.
Sonn...tag
Det känns som söndag idag. Det har jag tänkt hela dagen. Ända från när jag vaknade första gången ungefär klockan sex och försiktigt tittade på solen som sken utanför. Det regnade när jag somnade, fyra timmar tidigare. Märkligt hur saker kan förändras snabbt. När jag stod och bakade mitt vanliga lördagsbak så tänkte jag också att det var söndag. Det var liksom den känslan över hela dagen. Och nu när jag har myst ner mig i sängen med bra musik och magen full av tacos, ackompanjerad av ett par öl och chips så känns det fortfarande som söndag. Fast det är bara lördag. Och det känns fruktansvärt skönt.
Valborg var lång. Det kan vara värt att nämnas. Från sconesbakandet vid sju till sängen vid två var det nitton timmar. Varav säkert sexton var i berusat tillstånd. Jag somnade ganska snabbt igår. Och så många människor som jag såg den dagen var det länge sedan jag såg någonstans. Mys i ekoparken med gitarrspel, grillfest uppe på ett ganska osäkert höghustak i Flogsta och naturligtvis början med champagnefrukost och egenbyggda båtar som gick under framför våra ögon. Titanic all over again. Säger det som en karaktär ur Simpsons antagligen hade formulerat sig ifall han upplevt den valborg jag har. Nämligen "Best. Valborg. Ever."
Nu er en fortsatt trevlig söndag... uhm.. lördagkväll. Jag och Pink Floyd ska i alla fall ha det!
Valborg var lång. Det kan vara värt att nämnas. Från sconesbakandet vid sju till sängen vid två var det nitton timmar. Varav säkert sexton var i berusat tillstånd. Jag somnade ganska snabbt igår. Och så många människor som jag såg den dagen var det länge sedan jag såg någonstans. Mys i ekoparken med gitarrspel, grillfest uppe på ett ganska osäkert höghustak i Flogsta och naturligtvis början med champagnefrukost och egenbyggda båtar som gick under framför våra ögon. Titanic all over again. Säger det som en karaktär ur Simpsons antagligen hade formulerat sig ifall han upplevt den valborg jag har. Nämligen "Best. Valborg. Ever."
Nu er en fortsatt trevlig söndag... uhm.. lördagkväll. Jag och Pink Floyd ska i alla fall ha det!
