Mörker – ljus
Det är snart december. Månaden när vi som mest desperat slungar oss ut efter varje antydan till uns av ljus. Månaden när varenda en av solens ljusstrålar sprider sig inom oss som levande ljus livar upp ett rum och befriar det från mörkret. Månaden där vi firar ljus, och kärlek, och gemenskap, och liv. För att fly undan den djupt sovande, om inte döende, naturen utanför fönstret. Därför känns också varje flinga snö som en lättnad. En vacker sådan. Genuin och vacker, om än kall och livlös.
Dagens Internet är inte fyllt av äkthet. Gårdagens Internet var säkerligen lika lite fyllt av äkthet, men det är nuet vi lever i, och därför också det som faller närmast för en iakttagelse. Nej, sajberspäjs är fyllt av enkla skratt, och komplicerade åsikter. Av alldeles för mycket naken hud och alldeles för få blottade själar. En bild på en apa som kliar sig där bak kommer alltid att slå högre, än den öppenhjärtiga texten om liv och död. För det är så vi fungerar. Om du inte kan säga det på 140 tecken, låt helst bli. Det blir så komplicerat annars. Eller som Internetgenerationen hade uttryckt det: TLDR.
Det är säkerligen inte därför jag inte har min plats jämte alla de bloggare som folk faktiskt läser, men sanningen är att en läsning av min blogg nog sällan lockar fram några skratt på ytan eller några leenden. Det är heller inte det den ska förmedla, för hade det varit en humorblogg hade inte färgen grå varit att finna överallt. Men jag tror i alla fall att den är genuin, den här bloggen. Inte alltid positiv, inte alltid helt sann. Än mer sällan väluppdaterad, men 100 % av gångerna helt jag.
Jag vet att äktheten finns där på Internet om vi bara letar. Men det är sällan den slår mig så hårt att jag finner mig själv leta efter andan. Jag antar att man ser saker med andra ögon när man har fått en dödsdom på sig, men att kunna formulera denna utsikt är makalöst imponerande. Att vilja fortsätta läsa något som får en att vilja skrika ut av ångest är ett konststycke, men det är svårt att låta bli när det samtidigt är så förbannat vackert. Insikten att varje inlägg som kommer upp på sidan, rent teoretiskt, skulle kunna vara det sista gör stämningen än mer laddad.
Men det är inte med ångest jag skulle beskriva hans ord. Utan med kärlek. För när jag läser om det svarta hålet han känner i sin mage, så vet jag med ens, hur fantastiskt lyckligt lottad jag är ändå. Fast det är december och kallt. Fast livet inte någonsin är riktigt enkelt. Fast det är väldigt enkelt att gnälla när man för en sekund glömmer hur bra man har det.
