Fischer

Ibland beter min hjärna sig inte alls såsom den normalt sett gör, utan fylls med oro, tankar, funderingar och ständiga "om". Istället för en spegelblank vattenyta regnar nu droppar ner och gör hela situationen till kaos.

 

Helst av allt över såna där saker som inte ens går att styra över. När min hjärna överanalyserar mitt eget handlande, och kommer fram till att det är jag som har orsakat något, vet jag redan att den i grunden har fel. Den ger mig för stor makt att påverka saker och ting. Men det är väl så vi funkar i mänskligheten. Egocentriska, så till den grad att den vi helst beskyller för våra egna tillkortakommanden är oss själva.

 

Men varför gör gärnan detta utan egentlig grund? Varför går den plötsligt helt psykfall över småsaker som egentligen inte betyder något och lika gärna inte ens borde ha noterats? När den borde fungera som absolut bäst, då sviker den mig som djupast. Och jag kan bara försöka få insikt i vilka tankar som borde filtreras bort som rent skitsnack, och vilka som faktiskt bär substans på något sätt. Inte det lättaste inifrån alla gånger.

 

Out of body-experience? Det kanske vore något.