Fischer

Men på andra sidan uppsatsen finns som alltid ett liv som fortsätter. En hög av måsten, och allt sånt där man inte har tagit tag i på grund av den. Ett fint väder man känner ett behov av att vistas i. En annan kurs som spökar med inlämningar och tentor. Studentlivet fortsätter, kanske med mindre pengar än någonsin förut. Städning, matlagning, tvättning, hjärntvättning.

Men på andra sidan finns mängder av fri tid som tidigare gick åt att titta på is. Hal is. Som ställde till en massa trubbel för många spelare på den. Många matcher. Oväntade resultat, oväntat bra lag. Oväntade finalister. Väntade vinnare. Väntad besvikelse. Såsom det ofta är i sporten. Vinst i går blir lätt oavgjort idag och förlust imorgon. Och tvärtom för andra.

Till syvene och sist så är det väl skönt. Och det fixar sig alltid men blir aldrig riktigt som man tänkt sig. Såsom det är i denna värld. Att försöka skriva något vetenskapligt tär på självkänslan. Att ständigt behöva rätta sig in i det stringenta ledet leder lätt till skrivkramp. Lite som att stänga in sin fantasi en alldeles för liten bur, med alldeles för små hål för något att krypa ut. Nöjet med att skriva är som bortblåst.

--------

Det rent av känns lite som i Momo – eller kampen om tiden där de vuxna bara stressar och försöker vinna tid. Man tappar bort sig själv i strävan efter mer tid. Man vill vara så mycket effektivare att man glömmer bort att ta vara på tiden man faktiskt sparar. När vi alla har jobbat ihjäl oss och stressat oss in i reda mördarbacken så kommer nog någon att sitta kvar och skratta åt oss. Och veta att det minsann var hen som hade rätt hela tiden.

Mer bitterhet, ironi, humor, sarkasm och slagord från mig här den närmaste tiden. Jag är så att säga återupplivad. Min skrivkramp har övergått i träningsvärk istället. Auf Wiedersehen!