Fischer

Det finns en hel rad olika sätt en lördagkväll kan bli. Galen, händelserik, fartfylld, aspackad, glad. Eller så åker man till Tierp. ”Tierp?” kanske ni tänker, sådär lite med förakt i rösten. Vad ska man göra en lördagkväll i Tierp? Det tänker jag dock inte riktigt svara på än, för det är, hur trevligt det nu än var, lite av en bisak i hela historien.

När man tar bussen hem från utanför Tierp så kommer busschauffören ihåg en fast man bara åkt med hennes buss en gång tidigare. Hon minns en tillochmed så väl att man får frågan ”kunde ni inte sagt att ni skulle hoppa av på skolhållplatsen, nu fick ni ju gå en bra bit!” när man kliver ombord bussen. Hon fick så dåligt samvete när hon såg oss gå tillbaka mot dit vi skulle att hon bjöd oss på bussbiljetten på väg tillbaka. Det blev enklast så, tyckte hon. Att hon sedan satt på bussen och snackade skit med en arbetskollega som satt bredvid och det förutom mig, C, och en tjej till var tomt på bussen bidrar till känslan som just då började uppenbara sig.

Hon kör oss alltså till stationen och önskar oss en fortsatt jättetrevlig kväll och natt, lite sådär som man bara gör så långt utanför tullarna att det räknas som utsocknes, såklart. Vi ser av en händelse att Benny’s Grill, den förmodade lokala korvmojen, har öppet fortfarande. C utbrister i sitt vanliga ”Jag är hungrig”, eller ”Jag behöver en stödkorv”, eller åtminstone något i den stilen. Vi går alltså till Benny’s Grill, i Tierp. Och det var som att ta en teleport till 80-talets landsbygd. Hamburgare, korv, tunnbrödrulle. Alla priser på gamla reklambilder, med klyschiga beskrivningar av tunnbrödsrullar och systembolags-IPA på hamburgeruttalet. Och personalen densamma, bara trettio år äldre. Benny’s Grill drivs av Benny. På riktigt.

Efter att C har bränt sig på sin kärleksfullt grillade med bröd kommer den typiska coola killen in i kiosken. Ni vet, han som har den lite för snygga frisyrer för småstaden, de lite för dyra kängorna och den där jackan som får fjortisbrudarna att förstå att han praktiskt taget är gjord av pengar. Han springer in och skriker till till den gamla tanten som jobbar där. ”Morsan! Va kul att se att du jobbar ikväll. Du blir bara vackrare för varje dag som går morsan. Moooooorsan!” Det var alltså inte tal om hans mamma, utan något han fått för sig att kalla henne. Tanten, lite smickrad av kommentaren, serverar honom en hamburgare såsom hon säkert gjort till människor under minst trettio års tid.

Det är för övrigt bra drag på Benny’s Grill i Tierp. Det kommer och går folk lite på löpande band, de flesta från lokala nåntinget Möbeln som tydligen är stället att vara på framför alla denna kväll. I Tierp alltså. Detta får vi veta tio minuter senare på perrongen, ivrigt i kylan väntandes på tåget hemåt, när en nigerian och hans exlulebo till flickvän kommer gåendes, kanske lite för berusade för sitt eget bästa. De berättar om hur Möbeln huserade en spelning med någon vän till M, som den nu stockholmsboende nigerianen kallar sig. De hade varit där sen klockan fem och var nu väldigt trötta och på väg hemåt. Väl på tåget fem minuter senare har han somnat, medan jag sitter och fnittrar för mig själv.

En gratis bussresa i sann småstadsanda, ett gatukök som kändes genuint svenskt, och sen den något bisarra, men sjukt trevliga upplevelsen på perrongen. Tierp levererade. Och då var detta alltså bara hemresan från stället som någon gång utsågs till Sveriges fulaste stad. Kvällen på landet var även den top notch. Såhär roligt har jag nog sällan haft nykter.