Fischer

Försöker skriva något för att tömma mig själv på tankar, men kommer aldrig längre än några meningar innan jag strandar. Det finns liksom inget att säga egentligen. Inget som inte låter komplett patetiskt, halvt självmordsbenäget eller bara... totalt ensamt. Oavsett om man börjar med själva tomheten, med ilskan, eller helt enkelt besvikelsen så räcker det bara till ett par meningar. Sen känns det som att det finns tusen saker till att säga, men ingen att säga dem till.

Jag har nog sällan förstått så lite som jag gör just nu. Och där tog orden slut igen.