CeleBRAtion
Ikväll har jag dansat för kvinnors rättigheter. Det låter antagligen tråkigare än det egentligen var. En väldigt god vän till mig arrangerade en klubb här i Uppsala för att uppmärksamma alla framsteg som har gjorts för kvinnors rättigheter, med hjälp av Amnesty de senaste åren. En kväll att stanna upp, svinga sina lurviga på dansgolvet och glädjas åt att det går åt rätt håll. DJs, liveuppträdande och en utställning med små texter om vad Amnesty egentligen sysslar med. En trevlig kväll med en klubb där det för en gångs skull faktiskt verkade vara majoritet kvinnor på plats. Sånt ser man inte varje dag.
En, med facit i hand, väldigt trevlig tillställning. Dock inte utan en massa onödigt tjafs runtomkring den. Som alltid finns där en grupp som känner att de vill ha lite mer uppmärksamhet och skriver därför ett öppet brev där de sågar hela idén vid fotknölarna. Och där de samtidigt missförstått hela grejen. Ännu ett bevis på att missförstånd skapar onödiga konflikter. De ansåg det vara kontraproduktivt att det under kvällen skulle stå fler killar än tjejer på scen, och därför kunde man inte fira framsteg för kvinnors rättigheter. Det var att ytterligare cementera den mansdominerade bilden.
Vad de såklart inte visste var att en tjej låg bakom hela arrangemanget, att nästan alla bakom klubben i övrigt var tjejer och att valet av band inte hade något med kön att göra. Det var snarare efter önskemål från bland annat undertecknad som Frantic Sunday valdes som kvällens huvudattraktion. Och de valdes i alla fall knappast för att de råkar vara killar, utan för att jag anser dem vara ett bra liveband. Musik som berör och gör glad. Med det inte sagt att ett band med tjejer i inte hade kunnat göra samma sak lika bra. Men det var inte det allt handlade om.
Ikväll hade vi roligt. Tillsammans. Fast det bara var killar på scen. Eller ja, nästan i alla fall. Jag lyckades se att fotografen för arrangemanget också var kvinna. Tänk, vilket sammanträffande.
En, med facit i hand, väldigt trevlig tillställning. Dock inte utan en massa onödigt tjafs runtomkring den. Som alltid finns där en grupp som känner att de vill ha lite mer uppmärksamhet och skriver därför ett öppet brev där de sågar hela idén vid fotknölarna. Och där de samtidigt missförstått hela grejen. Ännu ett bevis på att missförstånd skapar onödiga konflikter. De ansåg det vara kontraproduktivt att det under kvällen skulle stå fler killar än tjejer på scen, och därför kunde man inte fira framsteg för kvinnors rättigheter. Det var att ytterligare cementera den mansdominerade bilden.
Vad de såklart inte visste var att en tjej låg bakom hela arrangemanget, att nästan alla bakom klubben i övrigt var tjejer och att valet av band inte hade något med kön att göra. Det var snarare efter önskemål från bland annat undertecknad som Frantic Sunday valdes som kvällens huvudattraktion. Och de valdes i alla fall knappast för att de råkar vara killar, utan för att jag anser dem vara ett bra liveband. Musik som berör och gör glad. Med det inte sagt att ett band med tjejer i inte hade kunnat göra samma sak lika bra. Men det var inte det allt handlade om.
Ikväll hade vi roligt. Tillsammans. Fast det bara var killar på scen. Eller ja, nästan i alla fall. Jag lyckades se att fotografen för arrangemanget också var kvinna. Tänk, vilket sammanträffande.
Kommentarer
Trackback
