Raggarlycka
I Berlin på en uteservering uppdagade sig en av de mest intressanta iakttagelserna på länge. Vi sitter i godan ro, snackar skit på svenska, dricker vårt Berlinska öl och tittar på en clown som underhåller alla gäster genom att imitera folket som går förbi på trottoaren, och göra det sisådär 30 cm bakom dem. Rysligt underhållande är det, vilket alla i publiken tycker, och mannen som gör det här har uppenbart talang också. Han fångar på bara fåtalet sekunder den imiterades stil och hållning och drar skratt i mängder till sig.
Mitt i denna uppståndelse, på denna uteservering, sitter en fin ung tjej. Uppskattningsvis något år över tjugostrecket, sitter hon där med något som kan vara hennes mamma. Plötsligt kommer en herre som är i mammans ålder och sätter sig till deras bord. Jag sliter på en gång blicken från clownen för att istället titta på hur han nu ska kamma hem storvinsten. Det är på en gång uppenbart att det inte är mamman som är hans måltavla, utan den unga tjejen.
De börjar småprata, och trots att jag inte hör ett ord av vad de säger till varandra, så drar jag snabbt slutsatser, eller kanske fördomar, om samtalet som förs. Mannen har en dyr piké på sig, han bär solbrillor med ett racingbilmärke på sidan, och han verkar vilja bjuda damerna på vin. Bra så, tänker jag. Det hör sig ju faktiskt ifall man nu prompt ska sno lite av deras tid.
Plötsligt hör jag några ord av vad han säger till sin kompis, som passande nog är alldeles för full trots att klockan bara är ungefär halv sex på eftermiddagen. Han vrålar ut på ett språk som jag förstår än bättre än majoritetsspråket i Berlin. Han skriker och gormar på... svenska. Han schasas iväg och de fortsätter sin konversation. Och plötsligt så river han upp sin iPhone 4. Som för att stoltsera med den. Det blir komiskt på ett helt annat sätt än clownen bakom ryggen på mig som precis lurat glassen av en förbigående dam.
Mitt i snubbens förföringsprogram kommer vännen tillbaka. Han har blivit utslängd från haket, och måste gå. Vännen följer motvilligt med, men först efter en hel del tjafs med personalen. Go out with a bang. Efter att de gått ser jag hur tjejerna sitter och skrattar hånande åt varandra. Ingen fiskelycka den kvällen. Ja, tills clownen, som fått båda att skratta hjärtligt, kommer dit efter sin avslutade show.
På nåt sätt unnade jag clownen hennes sällskap tusen gånger mer än den där svenska skrytsamma idioten.
Mitt i denna uppståndelse, på denna uteservering, sitter en fin ung tjej. Uppskattningsvis något år över tjugostrecket, sitter hon där med något som kan vara hennes mamma. Plötsligt kommer en herre som är i mammans ålder och sätter sig till deras bord. Jag sliter på en gång blicken från clownen för att istället titta på hur han nu ska kamma hem storvinsten. Det är på en gång uppenbart att det inte är mamman som är hans måltavla, utan den unga tjejen.
De börjar småprata, och trots att jag inte hör ett ord av vad de säger till varandra, så drar jag snabbt slutsatser, eller kanske fördomar, om samtalet som förs. Mannen har en dyr piké på sig, han bär solbrillor med ett racingbilmärke på sidan, och han verkar vilja bjuda damerna på vin. Bra så, tänker jag. Det hör sig ju faktiskt ifall man nu prompt ska sno lite av deras tid.
Plötsligt hör jag några ord av vad han säger till sin kompis, som passande nog är alldeles för full trots att klockan bara är ungefär halv sex på eftermiddagen. Han vrålar ut på ett språk som jag förstår än bättre än majoritetsspråket i Berlin. Han skriker och gormar på... svenska. Han schasas iväg och de fortsätter sin konversation. Och plötsligt så river han upp sin iPhone 4. Som för att stoltsera med den. Det blir komiskt på ett helt annat sätt än clownen bakom ryggen på mig som precis lurat glassen av en förbigående dam.
Mitt i snubbens förföringsprogram kommer vännen tillbaka. Han har blivit utslängd från haket, och måste gå. Vännen följer motvilligt med, men först efter en hel del tjafs med personalen. Go out with a bang. Efter att de gått ser jag hur tjejerna sitter och skrattar hånande åt varandra. Ingen fiskelycka den kvällen. Ja, tills clownen, som fått båda att skratta hjärtligt, kommer dit efter sin avslutade show.
På nåt sätt unnade jag clownen hennes sällskap tusen gånger mer än den där svenska skrytsamma idioten.
Kommentarer
Postat av: Emma
jag la till dig eller?
Trackback
