Otur i turen, eller vice versa?
Förr eller senare när man trampar runt på den här planeten, helt oavsett vilket löpsteg man besitter tror jag, så kommer man någon gång att börja fundera på uttrycket 'rättvisa'. Hos mig ett återkommande diskussionsämne i alla fall. Vad, i motgångsväg, förtjänar man att gå till mötes? Varför händer alla dåliga saker på en gång? Varför är vissa mer drabbade av olycka än andra?
Jag har inga svar. Och det är väl inte ens meningen att det ska finnas något enkelt svar. För diskussionen blir så mycket vidare när man försöker komma fram till vem det är som bestämmer vad som händer en. Om det nu finns någon sån. Vad tror jag? Det är nog olika från dag till dag. Men jag står nog vanligtvis närmast konceptet om att skapa sin egen lycka. Bra gärningar ger bra konsekvenser. Karma om man så vill det. Det betyder inte att jag sväljer hela konceptet rakt av förstås. För det finns människor som aldrig ges en ordentlig chans att skapa sin egen lycka, helt utan att de har haft möjlighet att påverka det.
Det är såklart inte rättvist. Drömmen borde väl vara att alla har samma möjlighet att skapa sin egna lycka. Och det inte bara för socialister, nä. Varför har vissa människor mer otur än andra? Säger ju inte att jag är omringad av olycka själv precis, men saker har en stark tendens att inte riktigt gå som jag vill. En så stark tendens att andra tillochmed har börjat lägga märke till det. Eller som Oscar (fortfarande inte den samma i filmen som han som skickat in brevet) uttryckte det:
"Jag skulle vilja se den dag eller vecka när allt går som du vill... *tystnad* Eller, jag är ju realist: Det kommer aldrig att inträffa."
Kände ett visst mått av självbekräftelse när jag hörde det.
Jag har inga svar. Och det är väl inte ens meningen att det ska finnas något enkelt svar. För diskussionen blir så mycket vidare när man försöker komma fram till vem det är som bestämmer vad som händer en. Om det nu finns någon sån. Vad tror jag? Det är nog olika från dag till dag. Men jag står nog vanligtvis närmast konceptet om att skapa sin egen lycka. Bra gärningar ger bra konsekvenser. Karma om man så vill det. Det betyder inte att jag sväljer hela konceptet rakt av förstås. För det finns människor som aldrig ges en ordentlig chans att skapa sin egen lycka, helt utan att de har haft möjlighet att påverka det.
Det är såklart inte rättvist. Drömmen borde väl vara att alla har samma möjlighet att skapa sin egna lycka. Och det inte bara för socialister, nä. Varför har vissa människor mer otur än andra? Säger ju inte att jag är omringad av olycka själv precis, men saker har en stark tendens att inte riktigt gå som jag vill. En så stark tendens att andra tillochmed har börjat lägga märke till det. Eller som Oscar (fortfarande inte den samma i filmen som han som skickat in brevet) uttryckte det:
"Jag skulle vilja se den dag eller vecka när allt går som du vill... *tystnad* Eller, jag är ju realist: Det kommer aldrig att inträffa."
Kände ett visst mått av självbekräftelse när jag hörde det.
Kommentarer
Trackback
