Ordentligt ordagrann ordnad ordinarie ordsamling

Hur förklarar man en bloggtorka? Det kan ju knappast vara avsaknad av ord, då orden är lika många som vanligt. Ordboken innehåller kanske tillochmed fler ord än innan torkan började. Orden kanske helt enkelt är någon annanstans. Lite som en torka fungerar, kan jag tänka mig. Vattnet försvinner inte bara. Det relokaliseras. Var mina ord befinner sig är jag dock inte lika säker på. Annorstädes. De vill i alla fall inte forma sig på den här datorn. Speciellt inte i den takt som de en gång nästan flydde ur mig och ut på Internet. De där orden som alltid varit min vän. Som jag kunnat forma lite som jag ville. Som kändes som mina.

Ni förstår inte vilken lättnad det är att få formulera sig på ett språk man faktiskt kan. Vilket frihet det medför att kunna uttrycka precis det man vill, när man vill det. Att ha tillräcklig insikt i sitt skrivande för att kunna skilja nyanser från andra och göra så med flit. Inte bara slänga ur sig grova uppskattningar av ens åsikter utan kunna framföra dem rakt, ärligt och utan förbehåll. Att plugga ett annat språk öppnar ögonen på många sätt som man inte tänkte sig. Lingvistisk klaustrofobi är ett måste i början. Lite som panic room fast på ett språkligt plan. Konstant nya utmaningar à la Saw, för att inte tappa ansiktet. Som att lära sig gå än en gång, fast nu sett från helt andra ögon. Med helt andra krav.

Jag skulle vilja jämföra språkkunskaper med färdigheten att teckna. För det är en konst att såväl tala som skriva ett språk. Speciellt när man kommer till de mer avancerade nivåerna. Vem som helst kan teckna en grov skiss av ett träd. Några lodräta streck, kanske en mark som är någotsånär jämn och kronan med cirkulära drag som symboliserar löv. De flesta kan också beställa en öl på spanska, inte sant? Una cerveza, por favor. Orden är de rätta när man säger det, uttalet kanske inte är perfekt, men det är fullt förståeligt för en spanjor.

Det är när man börjar peta i detaljerna som det blir ett hantverk. Jag vet hur ett löv ser ut. Jag vet tillochmed precis hur ett löv ser ut. Men jag kan inte rita det och framge samma känsla som ett riktigt löv gör. Jag kan inte skugga rätt detaljer för att få det att se verkligt ut. Det krävs träning.

Jag vet hur en öl ser ut, och jag vet hur den smakar. Jag vet tillochmed hur en spansk öl ser ut och smakar, och jag vet att man i större delen av Spanien dessutom läspar när man säger ordet för öl. Thair-veh-tha, med engelsk systembolagsuttalshjälp (tack Internet). Jag kan säga det någorlunda korrekt. Men kan jag låta som en spanjor? Föga troligt. Det är ett hantverk, det krävs träning.

Förstår ni vart jag vill komma? Det gör jag nog inte själv, men det var värt att ta upp. Sådär i brist på ord.



Kommentarer
Postat av: Boris

SLUTA ALDRIG BLOGGA!!!

Och jag förstår precis vad du menar med hur skönt det är att få formulera sig på ett språk man kan ordentligt. Det spelar ingen roll hur många språk jag kommer gräva ner mig i under mitt liv, eller hur djupt jag kommer gräva - det kommer alltid vara svenskan som är det jag kan bäst, älskar mest, och föredrar att använda. Så, nu ska jag ta och skriva ett inlägg om språk.

2011-01-24 @ 21:10:39
URL: http://hemigen.blogg.se/
Postat av: Lovisa Språkpolisa

Fantastisk liknelse måste jag säga!

2011-03-01 @ 18:58:50
URL: http://lovisasguldkorn.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0