Fischer

Ilska är produktivt när det kommer till att lyfta tyngder; så mycket kan jag lätt slå fast efter dagens pass på gymmet. Därför är mina armar nu lika möra som perfekt stekt oxfilé och imorgon lär jag gå en riktigt ordentlig träningsvärk till mötes. Inväntar den nästan lite förväntansfullt. Det är nåt visst med träningvärk. Den säger åt en att man gjort något bra - något rätt.

I helgen bär det av hem igen också. Dags att gå på Köpings gator och antagligen snabbt komma fram till att inte heller den staden gör mig riktigt nöjd för tillfället. Men det är klart, att få mig riktigt nöjd för tillfället är väl inte det lättaste. Ändå gör endorfinerna ett ganska bra jobb, och likaså gjorde kvällsmaten ett bra jobb.

Att Leksand faktiskt leder just nu gör inget sämre, men det hinner nog förändras. Tänkte jag skriva. Och där small det. Växjö kvitterade. Men jag hänger inte läpp ändå. Imorgon ska jag dock hänga upp lappar. Eller af-fischer. Åh, jag är hysteriskt roligt. Och nu gjorde Leksand mål igen. Fantastiskt.