Fischer

Ibland skriver jag ner en sida i ett block. Inte så mycket mer, utan bara vräker ur mig en sida med allt som jag kan komma på. Jag skriver det med en kulspetspenna så att det inte ska gå att radera när det väl har skrivits ner. Meningslösheter, tankar, idéer. Plötsliga infall och drömmar. Farhågor, oro och såna där saker som jag inte riktigt är nöjd med. Igår kväll skrev jag en hel sida. Världen verkade nämligen snurra lite snabbare än vanligt och jag fick ingen riktig kontroll över den längre. Den snurrade inte som jag ville och jag kunde inte somna hur mycket jag än försökte. Jag skrev en sida med rädslor, med besvikelser och med frågor. Inga snälla sådana. Bittra sådana - besvikna sådana. Frågor jag egentligen skulle vilja vräka ur mig, men som fastnar någonstans halvvägs. Av rädsla för att såra - inte minst mig själv. Så de fastnar på det där pappret istället.

Och vet ni vad? Efter att jag hade skrivit ner allt och avslutat med ett tiotal frågetecken så somnade jag nästan på en gång. Och idag mår jag bättre. Det känns som att jag tömt mig på något sätt. Renat mig själv. Kanske låter det dumt, men det verkar fungera för mig. Samtidigt blir jag rädd för vad jag skrivit. Är det verkligen så allt är, som jag beskrivit det på den där sidan i det där blocket? Jag kanske borde vara arg egentligen. Jag kanske, för en gångs skull, har rätt att vara arg. Tillochmed enligt mig själv.

Don't take things for granted.
Because it hurts,
more than you could ever imagine.