Vandrar i ett sommarregn
Hörde precis en regnskur dra förbi. Den började inte försiktigt såsom den ofta gör utan svepte in på ett ögonblick. Dropparna som föll mot marken måste ha varit fina, små och täta, för till en början kunde man inte höra om det handlade om regn eller vinden som vem genom träden. Det ökade och minskade lite, och fick det att låta lite som vindbyar som sveper genom löven och skapar det där karakteristiskt vinande ljudet.
Efter ett tag började det dock slå lite mot fönsterblecket. En droppe i taget som faller ner och låter, och tillsammans skapar de ett knastrande, nästan likt det man kan höra ifrån gamla LP-skivor som spelats en gång för mycket, en gång alldeles för sent, eller en gång av en ovarsam. De som knastrar taktfast, med en stor fet repa som går genom skivan. Knäpp, knäpp, knäpp.
Dropparna ökade i storlek och det var inte längre det vindiga ljudet som hade överhanden utan snarare ljudet när dropparna föll mot parasollet alldeles utanför fönstret. Det var nu inte längre någon tvekan om att det var regn som föll över staden, och det gjorde det på ett så somrigt sätt som bara ett äkta sommarregn kan göra. Även fast det nu är augusti och hösten har börjat sin ankomst.
Det hade säkert varit ett varmt regn, det här sommarregnet. Ett sånt där regn som aldrig har intentionen att kyla ner, utan bara blöter den som blir utsatt för det. Ingen, av de få människor som antagligen precis gick ute, behövde frysa. Men de blev antagligen alla precis lika överraskade över de plötsliga regndropparna. Det var ju en sån fin kväll.
Ännu en sommar över.
Efter ett tag började det dock slå lite mot fönsterblecket. En droppe i taget som faller ner och låter, och tillsammans skapar de ett knastrande, nästan likt det man kan höra ifrån gamla LP-skivor som spelats en gång för mycket, en gång alldeles för sent, eller en gång av en ovarsam. De som knastrar taktfast, med en stor fet repa som går genom skivan. Knäpp, knäpp, knäpp.
Dropparna ökade i storlek och det var inte längre det vindiga ljudet som hade överhanden utan snarare ljudet när dropparna föll mot parasollet alldeles utanför fönstret. Det var nu inte längre någon tvekan om att det var regn som föll över staden, och det gjorde det på ett så somrigt sätt som bara ett äkta sommarregn kan göra. Även fast det nu är augusti och hösten har börjat sin ankomst.
Det hade säkert varit ett varmt regn, det här sommarregnet. Ett sånt där regn som aldrig har intentionen att kyla ner, utan bara blöter den som blir utsatt för det. Ingen, av de få människor som antagligen precis gick ute, behövde frysa. Men de blev antagligen alla precis lika överraskade över de plötsliga regndropparna. Det var ju en sån fin kväll.
Ännu en sommar över.
Kommentarer
Trackback
