Fischer

På begäran, och nu efter att jag skickat in den för allmän beskådan inför klassen så;

Det började en kväll med promenad.
Längs vägen ännu överfylld med grus.
Av gula lampor blev den täckt av ljus.
Vi följde med den till en okänd stad.

Och fastän du var tyst så var jag glad.
Jag fylldes av ett obönhörligt rus.
En spänning mycket trevande, diffus.
Som började att krossa min fasad.

En droppe föll försiktigt på min näsa.
Och jag försökte dina tankar läsa.
Men nyckeln till ditt lås gick ej att finna.

Du log mot mig och tog ditt paraply.
Du bad mig följa med; vi skulle fly.
Och fast det var försent kunde vi hinna.

En liten bit av min själ utgiven till er för... ja inte för några synders förlåtelse i alla fall.