Fischer

Bara tömma hjärnan på ord. Skriva ner allt som kommer upp i huvudet. Inte stanna, aldrig omformulera, bara tömma. Låta allt rinna ut på det elektroniska pappret. Igelkottar? Barnsaga? Konstiga stora röda saker? Vad i hela fridens namn!?

Ibland när man går i skolan känns det som att man lär sig saker. När man överraskat tittar på sin lärare och inser att denne faktiskt vet mycket mer än man själv antagligen någonsin lär göra. Idag var inte en sån dag. Inte bara för att jag satt där bakfull på lektionen och räknade minuter, räknade ord och störde mig på en ordentlig finlandssvensk dialekt på talaren. Ändock var uppgiften vi fick ganska intressant. Att intensivskriva, om igelkottar. Att stänga av kritikern man har i sitt huvud och bara pränta ut alla ord som dyker upp. Tömma hjärnan lite grand.

Jag vill inte veta varför jag skrev en barnsaga där en stackars igelkottsunge kom bort från de andra på grund av nyfikenhet. Jag behöver ingen psykolog som berättar för mig varför jag skrev så. Jag tror jag vet ändå. Men sagan hade i alla fall ett lyckligt slut, eller ja. Den hade ett planerat lyckligt slut, hon skulle nämligen återförenas med sina syskon igen. Men den slutade vid en stor koloss som vandrade förbi. En stor människa.

Människor är läskiga varelser. Speciellt i ögonen på igelkottar.