Chariot (stripped)

"Some times the only way is jumping, I hope you're not afraid of heights."

Hade precis en spännande rendez-vous med le diskhou. Rosa smörknivar skrubbades varsamt och ställdes på tork. Jag har en massa ork, men vet inte vad jag ska göra av den. Kanske tillochmed ska plugga sen? Eller skriva en sonett, för det är inte lätt som en plätt på svenska har jag hört. Ändå vägrar jag inse att det skulle vara kört.

Det är för övrigt fascinerande hur ens favoritplatta liksom aldrig blir sämre, oavsett hur många gånger man än lyssnar på den. Så är det antagligen med genier dock. De liksom åldras inte på samma sätt, deras minuter är längre ån våra. De hinner med så mycket mer än vi nånsin kan drömma om. Tänka på allt det där vi aldrig tänkt på, och reflektera över varför. Jag vill ha 36-timmarsdygn. Minst. Det skulle bli så lätt att hinna med allt hela tiden.

Fast jo. Skriva en sonett ska jag nog göra nu. Mest för att jag är jag, och inte du, speciellt inte nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0