Tid
Tystnad. Det dovt mullrande intet som ibland sköljer över en och nästan är lika tryckande som ett öronbedövande vrål. Utopi. Jag önskar att den fanns runt mig just nu. För årens eviga pågående har gjort mig allt mer medveten om omvärlden. Mer än bara rent kunskapsmässigt; det handlar snarare om perception. Intryck från luften genom vibrationer; ljud. Lukter, temperaturskillnader och även rörelse. Allt leder bort min uppmärksamhet från det jag egentligen borde göra - nämligen läsa.
Ljudet av någon som skrattar och TVn som bara hörs ibland genom sorlet av röster i vardagsrummet. De pratar om att resa utomlands. Om att lära sig nya språk och bara kasta sig ut i ingenting. Börja om på nytt. Jag börjar också om på nytt, med att läsa. Samma sida av den franska 1600-talspjäsen om och om igen. Utan att förstå ett ord. Egentligen älskar jag att de finns där. Deras sällskap gör mig lite mer hel, och deras humor och blotta existens lättar mitt humör de flesta dagar, men just nu skulle tystnad vara gudomligt. Huvudet hjälper heller inte till genom att påminna mig om saker jag borde gjort, men inte har än. Och det slår mig att jag inte är på humör för att ta in information. Jag vill hellre skapa själv.
Jag uppskattar inte de finurligt sammanbyggda verserna om hur en familjefar bryter en trolovning för någon som visar sig vara en bedragare. Franska är oerhört vackert, men inte när man tvingas läsa det mot sin vilja. Molière var säkerligen ett geni, men hans verser om 12 stavelser kunde just nu inte intressera mig mindre. För det finns annat runt mig som stör. En datorskärm. En ruta som blinkar till och vill ha uppmärksamhet. Någon som vill mig något. Om allt bara kunde skäras bort för ett ögonblick. En total tystnad, utan känslan av att man efteråt skulle ha missat något. Om man bara kunde frysa tiden. Å andra sidan är jag säker på att något skulle komma och störa ens uppmärksamhet då också. Synen av en vattendroppe som fastnat i luften, någon som precis skulle vända en pannkaka i en stekpanna eller den där mikrosekunden under en nysning som hjärnan stängs av. Det finns för mycket att se, för mycket att ta in och garanterat för mycket att uppleva.
Dagens ungdom har sannerligen märkliga problem.
Ljudet av någon som skrattar och TVn som bara hörs ibland genom sorlet av röster i vardagsrummet. De pratar om att resa utomlands. Om att lära sig nya språk och bara kasta sig ut i ingenting. Börja om på nytt. Jag börjar också om på nytt, med att läsa. Samma sida av den franska 1600-talspjäsen om och om igen. Utan att förstå ett ord. Egentligen älskar jag att de finns där. Deras sällskap gör mig lite mer hel, och deras humor och blotta existens lättar mitt humör de flesta dagar, men just nu skulle tystnad vara gudomligt. Huvudet hjälper heller inte till genom att påminna mig om saker jag borde gjort, men inte har än. Och det slår mig att jag inte är på humör för att ta in information. Jag vill hellre skapa själv.
Jag uppskattar inte de finurligt sammanbyggda verserna om hur en familjefar bryter en trolovning för någon som visar sig vara en bedragare. Franska är oerhört vackert, men inte när man tvingas läsa det mot sin vilja. Molière var säkerligen ett geni, men hans verser om 12 stavelser kunde just nu inte intressera mig mindre. För det finns annat runt mig som stör. En datorskärm. En ruta som blinkar till och vill ha uppmärksamhet. Någon som vill mig något. Om allt bara kunde skäras bort för ett ögonblick. En total tystnad, utan känslan av att man efteråt skulle ha missat något. Om man bara kunde frysa tiden. Å andra sidan är jag säker på att något skulle komma och störa ens uppmärksamhet då också. Synen av en vattendroppe som fastnat i luften, någon som precis skulle vända en pannkaka i en stekpanna eller den där mikrosekunden under en nysning som hjärnan stängs av. Det finns för mycket att se, för mycket att ta in och garanterat för mycket att uppleva.
Dagens ungdom har sannerligen märkliga problem.
Kommentarer
Postat av: fariahn
indeed... jag förstår precis vad du menar, tycks ha samma problem. typ jämt. Men du.. Moliere ÄR fantastisk! Eller var eller vafan, hans verk iaf... Men jag förstår att det är mindre intressant att läsa när man MÅSTE läsa och inte när man vill.. Jadu, dagens ungdom o deras problems :P
Trackback
