Kopi Luwak
Kaffe är en fascinerande dryck. Ännu en sån där sak som morfar lärde mig att uppskatta här i livet. För att uttrycka det milt så var han en principfast människa. Klockan tre på eftermiddagen var det kaffe i hans hus. En sån där sak som inte gick att rubba på, lika lite som vilan efter lunch. En gubblur i ordets rätta bemärkelse. I alla fall, så var det kaffe klockan tre, och även barnen skulle dricka kaffe. Ofta hade någon bakat något till också.
Eller ja, snarare mjölk med en skvätt kaffe i, så att det i slutändan knappt smakade kaffe alls. Men mjölken hade fått en lite mörkare färg i alla fall. I början var det väl inte gott egentligen, det ska jag erkänna. Jag tvingade i mig kaffet men var glad över att få del av den gemensamma måltiden. Lite sådär nöjd över att jag, som barn, fick vara med och prata med de vuxna människorna. Och de tog mig ju nästan på allvar när jag satt där med kaffekoppen i handen. En ovan känsla.
Idag har kaffe blivit något av ett måste för min del. Tänkte först skriva något i stil med "jag är inte beroende, men" men insåg snabbt precis hur det skulle låta. Förnekelse är första steget i ett beroende, inte sant? Men gott, det är det i alla fall.
Eller ja, snarare mjölk med en skvätt kaffe i, så att det i slutändan knappt smakade kaffe alls. Men mjölken hade fått en lite mörkare färg i alla fall. I början var det väl inte gott egentligen, det ska jag erkänna. Jag tvingade i mig kaffet men var glad över att få del av den gemensamma måltiden. Lite sådär nöjd över att jag, som barn, fick vara med och prata med de vuxna människorna. Och de tog mig ju nästan på allvar när jag satt där med kaffekoppen i handen. En ovan känsla.
Idag har kaffe blivit något av ett måste för min del. Tänkte först skriva något i stil med "jag är inte beroende, men" men insåg snabbt precis hur det skulle låta. Förnekelse är första steget i ett beroende, inte sant? Men gott, det är det i alla fall.
Kommentarer
Trackback
