Fischer

Det sägs att man antingen har tur i spel eller i kärlek.  Om jag säger så mycket som att alla mina tips går åt skogen just nu så borde detta vara ledande. Men så enkelt är det förstås inte heller. Det är samtidigt läskigt hur stor makt någon kan ha över en. Ja, förutom faktumet att jag numera inte längre styr över min hjärna, utan den då och då gör som den vill. En ny företeelse för mig som skrämmer slag på mig minst lika mycket som själva effekterna av den. Får mig att känna mig lite som ett öppet sår.

Men jag antar att jag inte borde vara förvånad. Det där med nya situationer har trots allt aldrig varit min grej. Inte så mycket för att jag aldrig slängt mig in i dem som för att det varje gång jag faktiskt gjort det varit negativa sådana. Jag har aldrig varit mycket för det där okända, alltid spelat säkra kort. Redan som litet barn. Vad det beror på får ni fråga en psykolog, för jag vet bara att jag alltid varit så. Tråkig? Kanske det. Oftast dock fruktansvärt nöjd.

Ett öppet sår var det. Jag tycker inte om öppna sår, och vem gör väl det? De flesta skulle försöka tejpa ihop det på något sätt omgående, men jag vet inte hur det skulle gå till. Vet inte var jag ska börja, än mindre vad som skulle agera tejp. Men det sägs ju att saker inte alltid ska vara lätta. Så det är väl bara att härda ut.