Fischer

När hela vardagen går ut på att man måste pränta ner bokstäver överallt så finns det inte mycket rum över för att göra det på fritiden också. Eller ja, hälften av måstena är ju såna där frivilliga sådana. Sånt där man tar på sig för att man vill. Och för att man tror sig kunna utvecklas utav det. I alla fall är det svårt att hitta motivation till att skriva något kravlöst, något vettigt, och något smart när man väl får tiden över. Oavsett hur mycket man vill.

För viljan att skriva där finns. Jag skulle egentligen kunna skriva hela dagarna, utan  undantag. Jag skulle kunna livnära mig på att printa ner tecken på en dator. Kanske är det därför jag någonstans aspirerar på att försöka bli något journalistliknande någon gång. Utan egentliga mål på det utan bara en tanke. Men å andra sidan föraktar jag journalister då de bara är ute efter att få så många som möjligt att läsa deras skapelser. Jag är alldeles för dålig på det. Jag fokuserar mer på innehållet än själva dragplåstret. Annars skulle jag antagligen haft en större läsarskara här på bloggen också, men gör man ingen reklam kan man ju inte begära det heller.

Men i alla fall. När varken tid eller ord eller ork finns så är det jobbigt att få något skrivet. Förutom sådär ibland när man, tidigare än vanligt, är klar med dagens alla sysslor. Eller när man bara vill pränta ner en låttext eftersom man känner sig träffad av den för tillfället. Som typ nu.

I wake up, it's a bad dream.
No one on my side.
I was fighting,
but I just feel too tired,
to be fighting.
Guess I'm not the fighting kind.
Wouldn't mind it,
if you were by my side.