Fischer

Ackompanjerad av Daniel Adams-Ray sitter jag och räknar ner minuterna innan jag tar mig i riktning Uppsala igen. Det är söndag. En sån där sistasöndagenpålovet-söndag som känns bakfull även fast man inte druckit någon alkohol. När man stannar upp, och det gör man väldigt ofta på just en söndag, och inser att man inte fått ens i närheten så mycket gjort som man borde, så är det väl lite som att ha den där kvasihuvudvärken som är så signifikativ för baksmällan.

Tittade blodig film igår och såg vän börja gråta av filmen för att den var så hemsk, medan jag själv mest satt och tyckte synd om personerna. Lite blod här, lite ajaj där, lite sönderslitna lemmar här och var och en himla massa läskiga uppgifter. För stunden ganska utmanande rent psykiskt, men inget som kastar omkull mig och får mig att må dåligt. Trevligt dock, trots en del idiotiskt folk som alltid letar sig in i biosalongerna. Men jag är knappast förvånad. Mina sista bioupplevelser här i hålan har ändå varit antingen tomma biosalonger eller helt fel folk. Tacka vet jag Uppsala.

3D är lite häftigt, så där ibland i alla fall. Stundtals så glider dock bilderna isär och bildar något huvudvärksframkallande skiffer, men när det funkar och en stor bit fläsk kommer flygandes mot en är det faktiskt småhäftigt. Blinkade tillochmed till en gång för att hjärnan reagerade som att det var på riktigt. Blev imponerad efter det. Men det måste filas på den tekniken.