Bla

Det vore ju skamligt att göra något enligt normen. Som att gå på en konsert och tycka om huvudattraktionen (läs; Kent) mer än förbandet. Så därför gör jag inte det heller.

Imorse fanns det nog många trötta personer i Uppsala. Jag var i alla fall en av dem. Slängde igång en stor bryggare kaffe och duschade för att vakna. Mer eller mindre lyckat då jag känner mig halvsovandefortfarande. Skulle pumpa däcken på cykeln också, för att inse att det snöade ute. Horisontellt i vanlig ordning. Det där med att snöa från himlen och rakt ner på marken är tydligen vida överskattat också. Ena ventilen var sönder och jag fick inte i någon luft i andra däcket heller. Så med skitiga händer (nästan som att låtsas vara arbetare, riktigt knegare) som dessutom var förfrusna cyklade jag med opumpade däck till skolan. Igen.

Igår kväll var trevligt. Förutom möjligtvis den där snön. Snö. Usch. I alla fall så var konserten en upplevelse. Nu har jag sett Kent. Skrikit med i de tre textraderna jag visste, och dessutom hoppat runt lite. Men mest blev jag förälskad i "förbandet". Föll sådär redigt pladask. Och jag överdriver inte heller. De spelade bara fem låtar, men det kändes som att bara de fem låtarna gjorde resan värd att göra. Ska tydligen komma ett album i vår. Nu vill jag att snön ska försvinna ännu mer. Det får bli vår, gärna snabbt.

Läsa Sartre, tvätta eller handla. Wonderful day.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0