Fischer

Har ett leende på läpparna. Inget sånt där påklistrat eller låtsasleende. Inget leende som måste finnas där för att det ska passa in i en situation, eller för att omgivningen kräver det. För en gångs skull är det inga dåliga ordvitsar inblandade heller, utan bara ren och skär glädje. Livsviktig livsglädje mitt i mitt liv. Jag glittrar, och med det menat så mycket som att mina ögon antagligen ser ut som stjärnor för tillfället. Glittrande stjärnor. Och leendet kvarstår.

Detta trots att jag precis fick kämpa mig genom snöstorm, genom ett omöjligt cykelväder till skolan för att i stort sett inte lära mig någonting. För just nu kan ingenting rubba mitt humör. Inte ens russinfingrarna efter att jag precis helt frivilligt diskade allas disk som stod framme. Tror jag kan säga att jag lever i nuet. För första gången på ett bra tag.

You raise me up.

Kan inte ens beskriva.. det går inte.