Konsten att höra ett leende
Har ni tänkt på det någon gång? Förutom det uppenbara faktumet att leenden kanske är något av det vackraste på denna jord. Att se ett leende kan förgylla ett ögonblick, en dag, ja tillochmed en vecka. Speciellt ifall man ser någon man tycker om när den ler. Sådär glatt, lyckligt, positivt. Underbart helt enkelt. Men har man inte möjligheten att se den andra le, hur det nu skulle gå till i vår högteknologiska supervärld, så misströsta inte. Man kan höra ett leende också. Jo, faktiskt. De hörs väldigt väl. Speciellt ifall de är äkta.
Hur låter ett leende? Lyckligt. Det låter ungefär som det ser ut. Ta exemplet Jag ska sakna dig imorgon - en låt av Melissa Horn. I mitten på den andra versen när hon sjunger "ja du vet hur det kan bli" hör ni ett leende. Underbart. Har lyssnat på låten ganska mycket i etapper och alltid när jag återupptäckt leendet har jag skinit upp lite som en sol. Lett lite själv. Glädje i musik. I dagens pengastyrda musikvärld. Jag vet inte ifall det är ditplacerat medvetet, eller ifall det är en ren tillfällighet att hon ler med hela ansiktet när hon sjunger de där orden, men jag vet det. Jag hör det på henne, och kan nästan se leendet framför mig.
Även fast ett leende som man hör inte ens nästan kan mäta sig med ett sånt som man ser, och alldeles jättebestämt inte ens är i närheten av ett sånt som man både ser och hör sådär på riktigt, så är det ju milsvidder bättre än ingenting. Och valet att höra ett leende eller inte göra det är således alldeles självklart. Även om det är allt man kan göra just där och då.
Hur låter ett leende? Lyckligt. Det låter ungefär som det ser ut. Ta exemplet Jag ska sakna dig imorgon - en låt av Melissa Horn. I mitten på den andra versen när hon sjunger "ja du vet hur det kan bli" hör ni ett leende. Underbart. Har lyssnat på låten ganska mycket i etapper och alltid när jag återupptäckt leendet har jag skinit upp lite som en sol. Lett lite själv. Glädje i musik. I dagens pengastyrda musikvärld. Jag vet inte ifall det är ditplacerat medvetet, eller ifall det är en ren tillfällighet att hon ler med hela ansiktet när hon sjunger de där orden, men jag vet det. Jag hör det på henne, och kan nästan se leendet framför mig.
Även fast ett leende som man hör inte ens nästan kan mäta sig med ett sånt som man ser, och alldeles jättebestämt inte ens är i närheten av ett sånt som man både ser och hör sådär på riktigt, så är det ju milsvidder bättre än ingenting. Och valet att höra ett leende eller inte göra det är således alldeles självklart. Även om det är allt man kan göra just där och då.
Kommentarer
Trackback
