Fatalism
Tror jag på ödet? Eller kanske slumpen? Frågor jag ställt mig själv flertalet gånger under min ännu ganska korta livsresa. Det är inget som man någonsin kommer få ett konkret svar på, ifall några av dessa fenomen verkligen existerar eller det bara är som man tror. Därför kanske det kan kännas lönlöst att leta på en åsikt i dessa ämnen, men jag vet inte, jag tycker om att i alla fall ha en uppfattning om vad jag tycker. För tycka, det tycker jag om att göra.
Ödet känns, sådär rakt, inte som något jag skulle tro på. När vissa saker händer på, till synes, mirakulösa sätt så är det lätt att snabbt tillgripa ödet, krama om det likt en teddybjörn och sen inte fundera mer på det. Men borde inte ödet isåfall betyda att det är lönlöst att försöka vara en god människa. Eftersom ens öde redan är satt. Utstakat, utan någon som helst chans för oss att förändra. Eller som det i ordspråket heter: "Utmana inte ödet." Som att någon redan hade satt en stämpel på oss samma dag som vi föddes. Nej, det tror jag inte på.
Samtidigt låter slumpen som något för tråkigt för att få fungera så. Att allt som händer bara är ett sammanträffande skulle ju betyda att det är lika lönlöst att försöka förbättra sig själv. Ifall man har otur kommer man ändå att råka illa ut. Hurra! Jag tror att jag vill tro på något liknande karma. Att det lönar sig att vara en god människa. Goda gärningar föder gott karma som i sin tur ger en tur eller vad man nu vill kalla det. Jag vill tro på det, eftersom jag siktar efter att vara en så god människa jag någonsin kan. Men ibland undrar man ju verkligen ifall det fungerar så.
Hur skulle det då gå ihop att vissa av de bästa människorna jag känner alltid råkar illa ut, som på löpande band? Det är inte logiskt. Men det är, å andra sidan, inte mycket som kvalificerar in på epitetet logiskt längre. Äh, vad vet väl jag?
Ödet känns, sådär rakt, inte som något jag skulle tro på. När vissa saker händer på, till synes, mirakulösa sätt så är det lätt att snabbt tillgripa ödet, krama om det likt en teddybjörn och sen inte fundera mer på det. Men borde inte ödet isåfall betyda att det är lönlöst att försöka vara en god människa. Eftersom ens öde redan är satt. Utstakat, utan någon som helst chans för oss att förändra. Eller som det i ordspråket heter: "Utmana inte ödet." Som att någon redan hade satt en stämpel på oss samma dag som vi föddes. Nej, det tror jag inte på.
Samtidigt låter slumpen som något för tråkigt för att få fungera så. Att allt som händer bara är ett sammanträffande skulle ju betyda att det är lika lönlöst att försöka förbättra sig själv. Ifall man har otur kommer man ändå att råka illa ut. Hurra! Jag tror att jag vill tro på något liknande karma. Att det lönar sig att vara en god människa. Goda gärningar föder gott karma som i sin tur ger en tur eller vad man nu vill kalla det. Jag vill tro på det, eftersom jag siktar efter att vara en så god människa jag någonsin kan. Men ibland undrar man ju verkligen ifall det fungerar så.
Hur skulle det då gå ihop att vissa av de bästa människorna jag känner alltid råkar illa ut, som på löpande band? Det är inte logiskt. Men det är, å andra sidan, inte mycket som kvalificerar in på epitetet logiskt längre. Äh, vad vet väl jag?
Kommentarer
Postat av: Jenni
Jag tror på Val. Att vi har alla val och utgången blir det vi väljer...det har inget med ödet att göra. Bara en jävla massa dåliga val...och dessa påverkar såklart varandra. Men lite påverkar kharman oss oxå :P därför jag försöker göra lite goda gärningar mellan varven så att inte all skit på sen på en och samma gång. hehe
Trackback
