Om fotbolls-VM och fel datum
Det är jättebarnsligt att bli så läskigt tagen av sport som jag faktiskt blir. Jag är dessutom fullt medveten om det. Ändock kan jag inte riktigt låta bli att sitta där, inte helt olikt det sättet min morfar gjorde, och se på när mitt kära tyska landslag spelar fotboll. Jag ser mig själv framför mig, med rödsprängda ögon, stirrig blick och ett sådär allvarligt humör så att vilken onödig kommentar som helst från en annan part bara avlivas med såväl sarkasm som ren och skär ondska från min sida.
Jag vet om det dessutom, men kan inte hjälpa det alls. Det är något med den där sporten som tar fram det där inom mig. Kanske är det för att det blir så viktigt. Så viktigt att Tyskland vinner matchen, spelar bra eller för den delen verkar vilja spela. Som om det vore någonting heligt, som inte går att rubba. Ja, precis så känns det. Och i tider som dessa, med fotbolls-VM och anfallsmagi av våra nytyska vänner så är det ganska lätt att vara fanatisk Tysklandfan. Men sådant kan vända snabbt också. Det pratas om VMs yngsta lag, och detta medför även en hel del faror.
Tysk hybris har jag visserligen inte hört talas om tidigare, det har aldrig funnits någon grund ifall man sett till sättet de spelat på. Men de får inte tro att de är bäst i världen nu. De måste ta Serbien och Ghana på allvar. Hoppas Jogi Löw kan hålla dem på marken. Ja. Det är ett måste. Annars kommer de falla som vilket Holland eller England med hybris som helst. Och jag vill ju se en ny medalj. För om de fortsätter såhär, så kan det mycket väl bli så.
Apropå att hålla sig på marken så tog jag tydligen fel datum för flyget ner till just Tyskland och memorerade det. Jag flyger inte förrän imorgon, när jag själv iskallt hade räknat med att vara på tysk mark just nu, och dessutom en bra bit närmare vad man kan kalla "hemma". Nåja, en dag i Sverige till är väl inte att förakta, och dessutom fick jag sova ut en dag till. Skönt värre.
Kuriosa angående första matchen: Jag tyckte mig hitta ett mönster med Schweinsteiger och bra chanser. Nämligen så verkade det som att varje gång kommentatorerna uttalade hans namn fel, så fick Tyskland en bra målchans. Och då ska det nämnas att de uttalade hans namn fel konsekvent. Bara en sån sak.
Jag vet om det dessutom, men kan inte hjälpa det alls. Det är något med den där sporten som tar fram det där inom mig. Kanske är det för att det blir så viktigt. Så viktigt att Tyskland vinner matchen, spelar bra eller för den delen verkar vilja spela. Som om det vore någonting heligt, som inte går att rubba. Ja, precis så känns det. Och i tider som dessa, med fotbolls-VM och anfallsmagi av våra nytyska vänner så är det ganska lätt att vara fanatisk Tysklandfan. Men sådant kan vända snabbt också. Det pratas om VMs yngsta lag, och detta medför även en hel del faror.
Tysk hybris har jag visserligen inte hört talas om tidigare, det har aldrig funnits någon grund ifall man sett till sättet de spelat på. Men de får inte tro att de är bäst i världen nu. De måste ta Serbien och Ghana på allvar. Hoppas Jogi Löw kan hålla dem på marken. Ja. Det är ett måste. Annars kommer de falla som vilket Holland eller England med hybris som helst. Och jag vill ju se en ny medalj. För om de fortsätter såhär, så kan det mycket väl bli så.
Apropå att hålla sig på marken så tog jag tydligen fel datum för flyget ner till just Tyskland och memorerade det. Jag flyger inte förrän imorgon, när jag själv iskallt hade räknat med att vara på tysk mark just nu, och dessutom en bra bit närmare vad man kan kalla "hemma". Nåja, en dag i Sverige till är väl inte att förakta, och dessutom fick jag sova ut en dag till. Skönt värre.
Kuriosa angående första matchen: Jag tyckte mig hitta ett mönster med Schweinsteiger och bra chanser. Nämligen så verkade det som att varje gång kommentatorerna uttalade hans namn fel, så fick Tyskland en bra målchans. Och då ska det nämnas att de uttalade hans namn fel konsekvent. Bara en sån sak.
Kommentarer
Trackback
