(Motor)cykel
Jag hade en plan den här sommaren. Om att blogga mycket, om att verkligen sätta pränt på de där små sakerna i livet, kanske slänga ur mig en lite notis från vardagen - var dag. Jag skulle komma igång med skrivandet på riktigt igen, men helst utan att känna något tvång att skriva. För att skriva under tvång är inget jag någonsin förmått göra med bravur. Nej, skriva ska man göra när lusten infinner sig, inte när behovet gör det. Därför känns det lite illa att jag när jag väl möts utav ledigheten från skolan befinner mig i en total tomhet. Jag vill skriva men har ingenting att säga, och då håller jag hellre käften än att vräka ur mig en massa nonsens. Oftast är det fallet i alla fall.
Så de där planerna på att skriva saker varje dag, och ta vara på tankar från den gångna dagen har inte alls fungerat hittills, men idag tänkte jag i alla fall ge det ett försök. För idag blev jag påmind om barndomen när den är som bäst. Vi satt ute på baksidan, alla tre närvarande familjemedlemmar, och var fullt upptagna med att äta grillat. Somrigt värre. Plötsligt hör vi något som låter lite som The Crazy Frog komma närmare och på cykelvägen utanför huset cyklar ett barn förbi. Snabbt. Men barnet cyklar inte bara snabbt, det låter som en korsning av den tidigare nämnda nakna grodvarelsen och en fet motorcykel. Lite sådär som man gjorde som barn. När man själv lekte att cykeln var värsta racinghojen.
Minns ni kanske när man tejpade fast kartongbitar eller tunn plast vid hjulet som skulle slå mot ekrarna och låta så mycket som möjligt? Jag minns det, med lite sötsur nostalgi. För lika mycket som man var kung över jorden, så var det också då som skrapsåren på knäna regerade som mest. Såren härjade fritt över benen, som än idag är fulla med ärr från bravaderna. Från cykelracen mot grannarna och från när man försökte svänga på sand. Dumma, dumma jag. Men kung, det var man när man vunnit racet. Kung.
Idag känner jag mig inte som kung över just någonting alls. Väldigt lite. Fortsätter med fotbollsnördsfånerierna och är allvarligt orolig inför morgondagen. Tyskland - England är alltid ett äventyr. Speciellt med massor av viktiga spelare borta. Men vi får väl hoppas på att traditionen slår igenom. Vinst efter straffar eller vad säger vi? Det räcker gott och väl för mig, det är en sak som är säker.
Och nu är det inte länge kvar till Peace & Love heller. Ska blir bra underbart! :)
Så de där planerna på att skriva saker varje dag, och ta vara på tankar från den gångna dagen har inte alls fungerat hittills, men idag tänkte jag i alla fall ge det ett försök. För idag blev jag påmind om barndomen när den är som bäst. Vi satt ute på baksidan, alla tre närvarande familjemedlemmar, och var fullt upptagna med att äta grillat. Somrigt värre. Plötsligt hör vi något som låter lite som The Crazy Frog komma närmare och på cykelvägen utanför huset cyklar ett barn förbi. Snabbt. Men barnet cyklar inte bara snabbt, det låter som en korsning av den tidigare nämnda nakna grodvarelsen och en fet motorcykel. Lite sådär som man gjorde som barn. När man själv lekte att cykeln var värsta racinghojen.
Minns ni kanske när man tejpade fast kartongbitar eller tunn plast vid hjulet som skulle slå mot ekrarna och låta så mycket som möjligt? Jag minns det, med lite sötsur nostalgi. För lika mycket som man var kung över jorden, så var det också då som skrapsåren på knäna regerade som mest. Såren härjade fritt över benen, som än idag är fulla med ärr från bravaderna. Från cykelracen mot grannarna och från när man försökte svänga på sand. Dumma, dumma jag. Men kung, det var man när man vunnit racet. Kung.
Idag känner jag mig inte som kung över just någonting alls. Väldigt lite. Fortsätter med fotbollsnördsfånerierna och är allvarligt orolig inför morgondagen. Tyskland - England är alltid ett äventyr. Speciellt med massor av viktiga spelare borta. Men vi får väl hoppas på att traditionen slår igenom. Vinst efter straffar eller vad säger vi? Det räcker gott och väl för mig, det är en sak som är säker.
Och nu är det inte länge kvar till Peace & Love heller. Ska blir bra underbart! :)
Kommentarer
Trackback
