Mobil magi
Okej. Ett tredje försök då. Bara för att jag kan. Efter diverse problem med täckning och andra roliga ting ska det väl ändå bli en blogg från mobilen. Jag åker tåg genom ett regnigt Sverige. Symboliserar väl sommaren ganska bra skulle man kunna säga. Regn, rusk och ett grått Örebro.
Men man kan väl göra sämre ifrån sig antar jag. Örebro hade kunnat vara Sveg eller någon annan gudsförgäten håla mitt i ingenstans. Typ som Köping då. Ikväll ska jag ändå se världens antagligen bästa skotte/italienare. Och då får vädret vara lite som det vill, för det kommer liksom att bli bra ändå. Just nu ser jag dock inte mycket av varesig Göteborg eller en tjejtjusare utan dess like. Utan jag ser mest en skitig stad och ett rött säte framför mig. Men det funkar för stunden.
Det är ganska lugnande med detta tågåkande. Att tänka sig att jag för ett par år sedan aldrig hade åkt tåg går idag inte. Nu känner jag mig bekväm i sätena och tidigare fumlande med biljetter är utbytt mot ett plastkort. Det hade nog inte varit tänkbart för några år sedan.
Än mindre att sitta med mobiltelefonen och blogga från ett tåg. Men tiderna förändras och bara vissa saker verkar stå still. Saker som antagligen aldrig kommer att förändras. Men eftersom jag inte ser meningen med att bli sentimental på ett tåg klockan nio en lördagmorgon. Man kan ju lyssna Nutini istället.
Ja, det ska jag nog.
Upptäckte precis bristen på stycken i texten. Ni får helt enkelt leva med det, då jag inte hittar någon lösning på problemet. Eller inte.
Men man kan väl göra sämre ifrån sig antar jag. Örebro hade kunnat vara Sveg eller någon annan gudsförgäten håla mitt i ingenstans. Typ som Köping då. Ikväll ska jag ändå se världens antagligen bästa skotte/italienare. Och då får vädret vara lite som det vill, för det kommer liksom att bli bra ändå. Just nu ser jag dock inte mycket av varesig Göteborg eller en tjejtjusare utan dess like. Utan jag ser mest en skitig stad och ett rött säte framför mig. Men det funkar för stunden.
Det är ganska lugnande med detta tågåkande. Att tänka sig att jag för ett par år sedan aldrig hade åkt tåg går idag inte. Nu känner jag mig bekväm i sätena och tidigare fumlande med biljetter är utbytt mot ett plastkort. Det hade nog inte varit tänkbart för några år sedan.
Än mindre att sitta med mobiltelefonen och blogga från ett tåg. Men tiderna förändras och bara vissa saker verkar stå still. Saker som antagligen aldrig kommer att förändras. Men eftersom jag inte ser meningen med att bli sentimental på ett tåg klockan nio en lördagmorgon. Man kan ju lyssna Nutini istället.
Ja, det ska jag nog.
Upptäckte precis bristen på stycken i texten. Ni får helt enkelt leva med det, då jag inte hittar någon lösning på problemet. Eller inte.
Kommentarer
Trackback
