Fischer

Man känner sig sällan så ensam som i ett hotellrum. Det är inte jag som kommit på det, utan uttrycket myntades av någon annan och kom väl egentligen först till allmän beskådan i och med filmen "Lost In Translation". Det blev plötsligt legio att identifiera hotell med ensamhet. En koppling jag fortfarande inte köper till fullo.

Jag ligger för tillfället alldeles själv i ett rum. Ett enkelrum med två sängar. Ännu ett av mänsklighetens alla små under. Och även om man i filmen "Up In the Air" från förra året fick nys om det portionsförpackade världen så tyckte jag personligen att ensamheten, trots vissa klara sensmoraler, aldrig riktigt kom till uttryck. Det var ingen ren ensamhet man beskådade, och jag tror att vi människor har allmänt svårt att ens fastna i den.

Idag, innan resan gick jag in med inställningen att jag banne mig inte kände någon i den här staden och således löpte en risk att vara ensam. De planerna grusades dock relativt snabbt av en klasskompis som skulle på samma konsert som jag. Så det slutade med att jag umgicks med henne och hennes vänner hela dagen. Inte som planerat, men likförbannat väldigt trevligt!

Kunde dock inte undgå att tänka tanken. Vad om... ? Jag tror att vi stannar där.