Bortom det ni ser
Dagens iakttagelse: sommarhimlen
Jag tror inte att jag har sett ett enda moln idag. Dels kan det bero på att jag tittat på över tre timmars fotboll sammanlagt och, för att vara helt ärlig, inte heller har tillbringat hela dagen med att stirra upp i himlen. Men nu när jag tittar ut, efter att solen har gått ner, och antagligen är på väg upp snart igen så ser jag det där ljusblå ändå. Fastän det nästan är mörkt ute är det ljust däruppe. En ljusblå färg som liksom lyser upp natten. Ingen plats för stjärnor på himlen just nu, de syns inte. Lite synd, då räkna stjärnor antagligen är den saken jag tycker mest om att göra. I alla fall om man bara räknar in totalt meningslösa ting.
Det är vackert ute just nu. Lugnt på ett sätt som staden annars sällan är. Men då jag inte äger någon kamera så tänker jag bespara er någon bild av hur det ser ut. Om en timme är det säkert ljust ute igen. Nästa dag gryr, och fåglarna börjar återigen att kvittra utanför fönstret. Såsom de gör varje morgon. Grannen, tillika bästa vännen, avskyr fåglar. Jag undrar om han hör kvittret med samma glädje som det sprider inom mig. Antagligen inte.
Apropå stjärnor så lever drömmen om en fjärde på den där landslagströjan fortfarande. Tack vare domaren, Tysklands tredje vanligaste efternamn och halva Polen. Och glad för det är jag. Mycket glad. Näst i tur står kokainsnortande Maradonas pojkar. Då är jag i Borlänge. Sist jag inte var hemma och såg en match förlorade vi. Vågar jag ens vara så vidskeplig? Sport gör konstiga saker med mig.
Jag tror inte att jag har sett ett enda moln idag. Dels kan det bero på att jag tittat på över tre timmars fotboll sammanlagt och, för att vara helt ärlig, inte heller har tillbringat hela dagen med att stirra upp i himlen. Men nu när jag tittar ut, efter att solen har gått ner, och antagligen är på väg upp snart igen så ser jag det där ljusblå ändå. Fastän det nästan är mörkt ute är det ljust däruppe. En ljusblå färg som liksom lyser upp natten. Ingen plats för stjärnor på himlen just nu, de syns inte. Lite synd, då räkna stjärnor antagligen är den saken jag tycker mest om att göra. I alla fall om man bara räknar in totalt meningslösa ting.
Det är vackert ute just nu. Lugnt på ett sätt som staden annars sällan är. Men då jag inte äger någon kamera så tänker jag bespara er någon bild av hur det ser ut. Om en timme är det säkert ljust ute igen. Nästa dag gryr, och fåglarna börjar återigen att kvittra utanför fönstret. Såsom de gör varje morgon. Grannen, tillika bästa vännen, avskyr fåglar. Jag undrar om han hör kvittret med samma glädje som det sprider inom mig. Antagligen inte.
Apropå stjärnor så lever drömmen om en fjärde på den där landslagströjan fortfarande. Tack vare domaren, Tysklands tredje vanligaste efternamn och halva Polen. Och glad för det är jag. Mycket glad. Näst i tur står kokainsnortande Maradonas pojkar. Då är jag i Borlänge. Sist jag inte var hemma och såg en match förlorade vi. Vågar jag ens vara så vidskeplig? Sport gör konstiga saker med mig.
Kommentarer
Trackback
