Alright

Räknas det åtminstone som en mjukstart att sortera papper som legat i samma hög i över ett år? Som att det finns något slags hopp på att komma igång lagom till när det behövs som mest? Jag hoppas det. Stökigheten har dock bara fått sig ännu en törn. Fyra människor, i förnekelse. Fortfarande i det stadiet när ett par bröst på TV-rutan genererar den där galet grabbiga stämningen. Nej, vi tittade inte på porr. Eller ja, huruvida Californication borde räknas dit eller inte är väl en tolkningsfråga. Ändock en trevlig grej det där. Med samlade kompiskretsar, ett smärre långbord av onyttigheter och det svarta guldet som ädla dryck.

Rester av onyttigheter på golvet, odiskade glas, den där luften av för många människor på liten yta. Men det var roligt. Och framförallt länge sedan vi var samlade sådär. Alla som brukade umgås innan jag försvann till Uppsala, innan en annan letade sig fram till ett heltidsjobb och en tredje bestämde sig att trotsa sin gymnasieutbildning och börja studera i Örebro. Splittrade på olika delar i Sverige, men jävligt likadana när vi väl möts här igen. I världsmetropolen Köping. Smaka på den ja. Köping, mest känt för ett gäng människor med minst sagt särskilda behov och möjligvis en kemist som ändå skrev ned allt på tyska, men ändock upptäckte syret.

----

Tror att jag ändå sprungit på en liten vilja att skriva för tillfället. Viljan finns där. Det är väl det viktigaste. Resten kommer automatiskt någon gång. Se det såhär, tillochmed Hank Moody i Californication lyckas ju skriva något ibland. Fast han ibland har skrivkramp på flera år. It's got to mean something, maybe.


Tell me now it wasn't all for naught, and it's such a waste now.
And I know you're scared but baby don't you hide. It's such a waste.
You stand alone now, you'll make it somehow.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0