Ute ur dimman
Känns lite som introt till Brothers in Arms i mitt huvud just nu. Lite som Skottland på hösten, strax efter att gräset tappat sin gröna färg och dimman som legat nere i dalgångarna i flera veckor redan känns mer påtaglig än någonsin förut. Försöker att tänka klart, eller för den delen se klart också, utan större framgång. Dimman ligger mellan tanken på att göra något och själva utförandet. Avtrubbad skulle man kanske kunna förklara det som.
En dimmig natt, där jag faktiskt lyckades med vad jag hade för avsikt att göra, med andra ord dricka tills jag stupar, senare så känner jag att alkohol ibland kan vara ruskigt överskattat. Stundtals när man känner efterdyningarna av magknipet som uppenbarade sig för två timmar sedan känns det också läskigt onödigt. Varför i hela fridens namn skulle vi hinka i oss så mycket för? Nåväl. Jag lever.
Ikväll besöks lantisbiografen till förmån för svensk gangsteraction när den är som.. eh.. snabbast. Ifall filmen sedermera är bra? Det låter jag framtiden få ha sin gång på. Imorgon - Uppsala igen. I övermorgon - början på minst ett års franskastudier.
En dimmig natt, där jag faktiskt lyckades med vad jag hade för avsikt att göra, med andra ord dricka tills jag stupar, senare så känner jag att alkohol ibland kan vara ruskigt överskattat. Stundtals när man känner efterdyningarna av magknipet som uppenbarade sig för två timmar sedan känns det också läskigt onödigt. Varför i hela fridens namn skulle vi hinka i oss så mycket för? Nåväl. Jag lever.
Ikväll besöks lantisbiografen till förmån för svensk gangsteraction när den är som.. eh.. snabbast. Ifall filmen sedermera är bra? Det låter jag framtiden få ha sin gång på. Imorgon - Uppsala igen. I övermorgon - början på minst ett års franskastudier.
Kommentarer
Trackback
