Fischer

Språkets olika lekter betas av i en förtrollande hastighet. Vi går från dialekter som är klart geografiskt inspirerade till sociolekter där pengar, som alltid, styr hur och varför. Det betas av sexolekter och slås fast att kvinnan pratar mer skriftspråkligt än mannen, men skriver mer talspråkligt. Vardagsgissel för en språkstudent som mig. Hur i hela fridens namn? Kronolekter, slang, och söderkisar som för länge sedan dött reciteras med stor fascination. Tänk att man kunde kalla snygga tjejer för uttrar för sisådär hundra år sedan, söder om Mälarens utlopp i Östersjön.

Ja, man måste motivera sig själv för att kunna göra några större mirakel av dessa ganska fattiga stycken text som av Einarsson häftats ihop till en bok. Ingen fröjd för ögat, och även fast, som ni kanske märkte av föregående stycke, det kvarstår några poänger som faktiskt är värda att tala om så känns det krystat. Och framförallt tråkigt. Att plugga har sällan krävt mer energi. När David Gray i bakgrunden dessutom talar om sjukhusmat så känns livet med ens en gnutta trivialt. En vecka kvar till tentan som nästintill ingen av oss har anmält sig till, och jag är inte taggad alls.

Men jag tänker inte glömma mitt löfte. Jag är inte den som är den, och synnerligen inte just i detta avseende. Nu: Idiolekter. Huruvida det är möjligt att skriva ett stycke text om envars individuella språkanvädning återstår att se, men jag ställer mig kritisk till att stycket blir fullt att saklig information.

Nästa ämne att betas av: Attityder. Förhoppningsvis med en öppensinnig sådan från mitt hål. Kan ju vara en fördel.