Gotta try to keep your attention, gotta write usin' less emoticons
En våg av absolut ingenting kommer svepandes över ens sinne, och för ett par sekunder så känns livet totalt meningslöst. Ett par sekunders tomhet inombords, och det där man precis levde för några sekunder tidigare har aldrig existerat. Vågen sveper förbi och efteråt kommer allt tillbaka. Man hänger där, håller i sig med en hand och försöker förtvivlat att få ett ordentligt grepp igen. Jag hatade alltid redskapsgymnastiken i skolan, är detta straffet? Meningen med livet och alla intryck är tillbaka igen, men de där tre sekundernas tomhet har vänt på hela känslospektrat. Vad som tidigare var en väldigt bra kväll känns just nu mest som något jobbigt.
Det är intressant hur en enda tanke kan stjälpa ett helt lass med positiva intryck. Hur, om man nu ska prata om klyschor, en liten tuva kan stjälpa stort lass... om och om igen. Alla de där sakerna som behövs för att göra en dag bra kan vara förgäves ifall något litet går fel. Det fungerar naturligtvis även åt andra hållet, en liten positiv glimpse kan göra så att även den tråkigaste dagen får en guldigt glittrande finish.
Är tillbaka i mälarstaden igen och försöker på något vänster att låta bli att boka upp mig själv med en massa att göra. Inga fasta tidpunkter, inget plugg, inga krav. En sista total avslappning inför en termin franska som ska bli hiskeligt rolig och en flytt till en kanonlägenhet. Det jag inte riktigt räknade med är att denna iver att inte boka upp sin vardag resulterar i en hel del dötid. Tristess rent ut sagt. Jag kan väl inte ha tråkigt? Nej, egentligen inte, för när jag har tråkigt så brukar jag nästan alltid hitta på något att göra. Men ibland, och jag varnar för en viss igenkänning i den känslan, så är man för trött för att göra något fast man är så rastlös att man håller på att explodera.
Och sen så var det ju det där med att drömma. För drömma måste man. Ta ifrån en människa hennes drömmar och hon kommer tyna bort i uppgivenhet. För våra liv är inga actionfilmer. Liven är inte fyllda med scen efter scen av händelser som är spännande, intressanta eller för den delen ens för handlingen framåt. Det är en himla massa tid som går åt till att inte göra något alls. Mitt i den där dötiden så är drömmarna som viktigast. Drömmen om något bättre. Ifall något bättre sen existerar är ganska oviktigt. Lite som med gräset och den andra sidan, ni vet.
I wish the world was alive like you
I wish the wind would blow me through
Another opportunity to approach you
Another telepathic rendez-vouz
Det är intressant hur en enda tanke kan stjälpa ett helt lass med positiva intryck. Hur, om man nu ska prata om klyschor, en liten tuva kan stjälpa stort lass... om och om igen. Alla de där sakerna som behövs för att göra en dag bra kan vara förgäves ifall något litet går fel. Det fungerar naturligtvis även åt andra hållet, en liten positiv glimpse kan göra så att även den tråkigaste dagen får en guldigt glittrande finish.
Är tillbaka i mälarstaden igen och försöker på något vänster att låta bli att boka upp mig själv med en massa att göra. Inga fasta tidpunkter, inget plugg, inga krav. En sista total avslappning inför en termin franska som ska bli hiskeligt rolig och en flytt till en kanonlägenhet. Det jag inte riktigt räknade med är att denna iver att inte boka upp sin vardag resulterar i en hel del dötid. Tristess rent ut sagt. Jag kan väl inte ha tråkigt? Nej, egentligen inte, för när jag har tråkigt så brukar jag nästan alltid hitta på något att göra. Men ibland, och jag varnar för en viss igenkänning i den känslan, så är man för trött för att göra något fast man är så rastlös att man håller på att explodera.
Och sen så var det ju det där med att drömma. För drömma måste man. Ta ifrån en människa hennes drömmar och hon kommer tyna bort i uppgivenhet. För våra liv är inga actionfilmer. Liven är inte fyllda med scen efter scen av händelser som är spännande, intressanta eller för den delen ens för handlingen framåt. Det är en himla massa tid som går åt till att inte göra något alls. Mitt i den där dötiden så är drömmarna som viktigast. Drömmen om något bättre. Ifall något bättre sen existerar är ganska oviktigt. Lite som med gräset och den andra sidan, ni vet.
I wish the world was alive like you
I wish the wind would blow me through
Another opportunity to approach you
Another telepathic rendez-vouz
Kommentarer
Trackback
