Fischer

...och det där eviga strävandet efter att fånga ett.

Att fastna i ett ögonblick må kanske inte vara mer än något man stävar efter. En såkallad önskedröm. Att verkligen fastna där och då. Lite som ett fotografi. Att ta tillvara på nuet, som ironiskt nog är omöjligt att fånga, men samtidigt det enda vi verkligen har. Jag har försökt att intala mig det. Inte bara en kväll, inte bara en gång. Men ändå fastnar jag i samma tankar till slut. Jag grubblar över det förfluta, jag oroar mig för framtiden. Och vad är väl nuet värt? Just nu, i väntans tider; absolut ingenting.

Att uppskatta det man har är ännu ett sånt där konststycke. Mycket vill ha mer heter det ju. Och visst är det så. Men i samma stund som man lyckas uppskatta nuet så hoppas jag även att man ser det positiva med det man har. För det är ändå mycket mer än vad man potentiellt skulle kunna ha här i livet. Samtidigt så extremt mycket mindre än det man vill ha. För man får inte alltid som man vill, det är en läxa man snabbt måste lära sig. Inte ens den mest bortskämde med störst plånbok, bäst utseende eller mest charmiga yttre kommer få allt den vill ha. Det fungerar inte så. Ingen är perfekt.

Jag kommer bara att göra dig besviken.
Men det betyder inte att jag inte kommer göra mitt bästa.
Jag bara väntar på dagen när du inser vad alla andra redan sett,
när livet hinner ikapp och han däruppe en gång för alla - får rätt.