Fischer

Lördagkväll.

Hemkommen från en mexikansk tacokväll med en hel del ordvitsar och OS-annolikt mycket sport. Ja, precis. Det där var en ordvits. Har även sprungit över det totalt oumbärliga ordspråket man måste våga vara lite feg som jag tycker är så talande att det inte finns ord för att förklara. Att våga vara feg. Vad betyder det egentligen?

Imorgon bär det av till den kungliga huvudstaden, därför borde jag väl sova just nu. Men sånt är jag ju, som ni kanske vet vid det här laget, kungligt dålig på. Så därför sitter jag har och skriver blogg, och tänker tillbaka på dagen som varit, och lyssnar musik. Samma låt om och om igen. Imorgon ska jag möta upp med min norrländska homie Thom. Tänkte konfiskera (en till ordvits, aj) honom lite från flickvännen sådär på alla hjärtans dag.

Idag kom pappa förbi en sväng. Tog med sig följande:



Plus en massa kaka från mamma och ljus. Alltid välkommet. Så nu är mitt rum perfekt. Och jag skojar inte. Det är så perfekt det blir.


Jag har provat alla knep, alla gester, alla ord.
I alla filmer som jag sett, i alla sånger som jag hört.
Men inget räcker till, för att få dig att bli min
Du tycks vara immun, har du hört allting förut?

Jag har tatuerat in ditt namn, där bara du får se.
Jag har köpt en ring, jag har inga pengar kvar.
Och ändå står jag här, ensam utan dig.
Jag kan inte förstå, vad har jag gjort för fel?

Magnus Weideskog – Desperat