Fettis-dag
Ja, jag har ätit semlor idag. Då var det avklarat. Två stycken faktiskt. Tjock är jag också, japp. Jättetjock. Je suis énorme.
Man tycker ju att sex timmar i skolan, där två av dem tillbringas med att skriva läxor inför kommande dagar borde räcka som plugg för en dag. Men nej, tre timmars franskanötande till efter att jag tog mig hem. Således har jag jobbat över rätt bra idag. Hoppas det betyder att jag kan ta det lite lugnt de närmaste dagarna. Ska bara läsa en halv bok till på fredag. Det är ju rätt lugnt.
Det är onsdag imorgon. Jag börjar klockan tolv. Alldeles lagom om ni frågar mig. Bara en lektion där jag har gjort alla uppgifterna vi skulle göra också. Känns som att det blir ganska slött med andra ord. Skönt. Sen är jag ledig på torsdag vilket är ännu skönare. Det möjliggör ishockeytittande natten till torsdag. Sverige spelar mot Tyskland, och även fast Sverige kommer att vinna stort (ja, det är ett löfte nu redan) så vet jag på något sätt att det kan bli kul att titta. Hoppas det i alla fall.
Fick precis ett samtal från mamma. Hon berättade att mosters man mår sämre igen. Cancer i blodet och i benen. Konstig cancerart tycker jag, men med vetskapen om att hans mamma har något liknande så är det väl föga förvånande. Han hade ringt mamma ikväll och sagt att han antagligen inte har så lång tid kvar. Nästa person som dör. Ibland är det verkligen upplyftande att växa upp - bli vuxen. Speciellt när hela Tyskland verkar vara psyksjuka, dementa eller ha cancer.
Och på en gång slängs man ut i det där gränslandet mellan liv och död. Mamma börjar en mening tänk om vi skulle dö i en flygolycka... och jag blir jättearg på en gång. Varför blir jag det? Det hon säger är ju faktiskt inte alls omöjligt. Men det känns så diffust, så långt borta och så overkligt att jag helst inte vill tänka på det, än mindre prata om det med den beträffande. Så jag reagerar genom att bli arg och be henne sluta prata om det. Men tänk om jag aldrig hinner diskutera det med henne. Ifall något händer.
Att bli arg är väl aldrig ett bra alternativ antar jag.
Man tycker ju att sex timmar i skolan, där två av dem tillbringas med att skriva läxor inför kommande dagar borde räcka som plugg för en dag. Men nej, tre timmars franskanötande till efter att jag tog mig hem. Således har jag jobbat över rätt bra idag. Hoppas det betyder att jag kan ta det lite lugnt de närmaste dagarna. Ska bara läsa en halv bok till på fredag. Det är ju rätt lugnt.
Det är onsdag imorgon. Jag börjar klockan tolv. Alldeles lagom om ni frågar mig. Bara en lektion där jag har gjort alla uppgifterna vi skulle göra också. Känns som att det blir ganska slött med andra ord. Skönt. Sen är jag ledig på torsdag vilket är ännu skönare. Det möjliggör ishockeytittande natten till torsdag. Sverige spelar mot Tyskland, och även fast Sverige kommer att vinna stort (ja, det är ett löfte nu redan) så vet jag på något sätt att det kan bli kul att titta. Hoppas det i alla fall.
Fick precis ett samtal från mamma. Hon berättade att mosters man mår sämre igen. Cancer i blodet och i benen. Konstig cancerart tycker jag, men med vetskapen om att hans mamma har något liknande så är det väl föga förvånande. Han hade ringt mamma ikväll och sagt att han antagligen inte har så lång tid kvar. Nästa person som dör. Ibland är det verkligen upplyftande att växa upp - bli vuxen. Speciellt när hela Tyskland verkar vara psyksjuka, dementa eller ha cancer.
Och på en gång slängs man ut i det där gränslandet mellan liv och död. Mamma börjar en mening tänk om vi skulle dö i en flygolycka... och jag blir jättearg på en gång. Varför blir jag det? Det hon säger är ju faktiskt inte alls omöjligt. Men det känns så diffust, så långt borta och så overkligt att jag helst inte vill tänka på det, än mindre prata om det med den beträffande. Så jag reagerar genom att bli arg och be henne sluta prata om det. Men tänk om jag aldrig hinner diskutera det med henne. Ifall något händer.
Att bli arg är väl aldrig ett bra alternativ antar jag.
Kommentarer
Trackback
