Fischer

Nätter är faktiskt jättefascinerande. Speciellt deras förmåga att försvinna framför ögonen på en. Är det inte panik över trettiofem miljoner uppgifter att göra till morgondagen, så är det guitarherospelande till sen timma, eller helt enkelt göra ingenting och natten bara kryper iväg. Imorgon är det visserligen bara en lektion på schemat. Något som borde gå att fixa ganska lätt. Grammatik dessutom, så det hade kunnat vara värre, dessutom har jag ju nu gjort uppgifterna till den, efter många om och men, och en massa slit, så jag hade väl kunnat vara sämre förberedd.

Nu är natten snart morgon, och jag har inte somnat än. Det är lite jobbigt, men då jag börjar först vid lunchtid så känns det som att jag bjuder på den för mig själv och inser att det, trots lång sovmorgon knappast blir någon imponerande mycket längre sömn ändå. Jag är dålig på det där med att sova.

Jag ber dig snälla, snälla...
Stanna kvar hos mig
För jag behöver ju dig.