Tystnad
Pink Floyd i hörlurarna. The Final Cut. Om att vara barn under kriget. Tragiskt, grått, tråkigt, ledsamt. Vackert. Saxofonsolon som får rysningar att gå genom kroppen. Av välbehag. Musiken är kärlek. Resten av lägenheten - skulle nog vilja säga resten av Uppsala - verkar sova. Ger sken av att vara döda, såsom det ska vara en natt till måndag. Sådär strax innan hela västvärlden stannar upp för att fira jul. Har redan stannat upp. Lite för mycket. Lite för lite ork för någonting just nu. Varje liten ansträngning känns som ännu ett steg med världens tyngsta skor. Är väl ganska utsliten helt enkelt. Av allt, överallt. Krav som ingen trodde fanns. Och mitt i allt ska man orka festa också? Inte en chans. Satt hemma och tittade julfilm istället. Inte riktigt samma grej, men behagligt likväl.
Det julbakades också. Såna där lussebullar som tydligen blev sjukt goda. Och världens bästa kakor. Skojar inte. Världens bästa kakor. De var omtyckta de med. Är nog ganska duktig på det där ändå. Fast det är ett smärre kaos när det väl bakas. Har svårt att tro att en strukturerad person skulle kunna skåda det utan att få smärre panikanfall. Det är kallt. Väldigt mycket för kallt för stackars irländare som letar sig hit. Alldeles lagom kallt för mer vana människor. Ju kallare det blir, desto vackrare är det ute. Synen av fyrtio minusgrader är nog bokstavligt talat värd att dö för. Det går nog ganska snabbt i den kylan. Men med tanken på åsynen av femton minusgrader måste det vara något av det vackrare som går att se.
Nu är det gitarrens tur att glänsa lite. Skriker ut sin ilska. Sin förvåning. Sin besvikelse. Den där gitarristen är en duktig sådan. Det känns någonstans att han varit med om en del. Musiker som förmedlar den känslan är beundransvärda. En sån skulle man bli. Någon gång. Om man någonsin upplevde något. Inte var den som hade den teoretiska lösningen på precis alla problem. Men i praktiken var ungefär lika uttryckslös som en docka. Ingen vacker sådan heller.
Bara två föreläsningar kvar. En redovisning. Sen jullov. Mentalt - redan där. Varit där ett tag redan. Svårt att ta sig tillbaka. Dags att skärpa till sig. En sista gång innan julen kommer. Julafton. Bitterljuvt har fått en ny innebörd.
Det julbakades också. Såna där lussebullar som tydligen blev sjukt goda. Och världens bästa kakor. Skojar inte. Världens bästa kakor. De var omtyckta de med. Är nog ganska duktig på det där ändå. Fast det är ett smärre kaos när det väl bakas. Har svårt att tro att en strukturerad person skulle kunna skåda det utan att få smärre panikanfall. Det är kallt. Väldigt mycket för kallt för stackars irländare som letar sig hit. Alldeles lagom kallt för mer vana människor. Ju kallare det blir, desto vackrare är det ute. Synen av fyrtio minusgrader är nog bokstavligt talat värd att dö för. Det går nog ganska snabbt i den kylan. Men med tanken på åsynen av femton minusgrader måste det vara något av det vackrare som går att se.
Nu är det gitarrens tur att glänsa lite. Skriker ut sin ilska. Sin förvåning. Sin besvikelse. Den där gitarristen är en duktig sådan. Det känns någonstans att han varit med om en del. Musiker som förmedlar den känslan är beundransvärda. En sån skulle man bli. Någon gång. Om man någonsin upplevde något. Inte var den som hade den teoretiska lösningen på precis alla problem. Men i praktiken var ungefär lika uttryckslös som en docka. Ingen vacker sådan heller.
Bara två föreläsningar kvar. En redovisning. Sen jullov. Mentalt - redan där. Varit där ett tag redan. Svårt att ta sig tillbaka. Dags att skärpa till sig. En sista gång innan julen kommer. Julafton. Bitterljuvt har fått en ny innebörd.
Kommentarer
Postat av: fariahn
åh så jag känner igen det där.. skulle oxå behöva skärpa till mig, men det är betydligt lättare sagt än gjort.
kram på dig
Trackback
