Poefisk, del 2

Om du är min Gräddnos men i helt fel stad.
Och jag önskar att det var så, men jag inte är din.
Lika Svanslös för det, chanslös, blind.
Om livet alltid känns som ett förlorad vad.
Och jag letar efter ett nästan magiskt sätt.
Att få det att funka, att allt blir rätt.

Och jag inte räds något avstånd, inga tusen mil.
Trots att det skrämmer mig mer än jag vill.
Skulle jag göra likadant, inte bara en gång till.
Kanske går det att göra en framtidsdeal.
Där vi möts någonstans på en okänd plats.
Om bara båda vill, båda tar rikligt med sats.

Kanske kan våra tassar mötas där en dag.
Vi klättar över de hinder som finns överallt.
Jag kan värma dig när det börjar bli kallt.
Två katter uppe på hustak, både du och jag.
Inga sorger för vad imorgon har att ge.
Bara varandra, och ögon som bara de andra kan se.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0