Mariokart
Tänk att man kan hinna med så mycket viktigt utan att göra någonting alls.
Andra hade säkert blivit rastlösa över tanken på att sitta och vara allmänt oviktig en hel dag. Vissa hade svurit åt tristessen och varit allmänt missnöjda med att de liksom inte förmådde ta dagen till oanade höjder. Någon hade säkert blivit lite deprimerad över att ännu en dag ur livet gått till spillo, eftersom den inte tillförde något. Men som jag sagt det så många gånger förr, livet är ingen actionfilm. Livsglädje mäts inte i antal överlevda bilkrascher, och sannerligen inte i antalet icke-överlevda sådana. Det är inte den som har hört flest pistolskott när den dör som vinner, nej, vem vinner egentligen överhuvudtaget?
Jag skulle påstå att det är fel att se livet som en tävling. För även om vi, och det inte bara kanske, är otroligt bra på att se allt som tävlingar i livet, så finns det inget gemensamt riktmärke för hur vi blir lyckliga. Vissa kanske vill krascha bilar eller utväxla blykulor med folk. Dessa tillhör dock en extrem minoritet i samhället. De flesta letar lyckan någon annanstans. Och att kunna se något positivt även i dagar som denna, måste väl ändå vara ett sätt att bli lyckligare.
Idag har jag nämligen inte gjort någonting. Detta stämmer naturligtvis inte alls, men ifall jag skulle sammanfatta dagen, så skulle inget vara så representativt att det var värt att nämnas. Allt skulle liksom blandas ihop till en enda stor röra. Ett enda stort slappande. Och det är skönt att bara vara.
Nu blir det förhoppningsvis jättesöta drömmar och imorgon när väckarklockan ringer vill jag att min huvudvärk ska vara borta. Okej!? Godnatt.
Andra hade säkert blivit rastlösa över tanken på att sitta och vara allmänt oviktig en hel dag. Vissa hade svurit åt tristessen och varit allmänt missnöjda med att de liksom inte förmådde ta dagen till oanade höjder. Någon hade säkert blivit lite deprimerad över att ännu en dag ur livet gått till spillo, eftersom den inte tillförde något. Men som jag sagt det så många gånger förr, livet är ingen actionfilm. Livsglädje mäts inte i antal överlevda bilkrascher, och sannerligen inte i antalet icke-överlevda sådana. Det är inte den som har hört flest pistolskott när den dör som vinner, nej, vem vinner egentligen överhuvudtaget?
Jag skulle påstå att det är fel att se livet som en tävling. För även om vi, och det inte bara kanske, är otroligt bra på att se allt som tävlingar i livet, så finns det inget gemensamt riktmärke för hur vi blir lyckliga. Vissa kanske vill krascha bilar eller utväxla blykulor med folk. Dessa tillhör dock en extrem minoritet i samhället. De flesta letar lyckan någon annanstans. Och att kunna se något positivt även i dagar som denna, måste väl ändå vara ett sätt att bli lyckligare.
Idag har jag nämligen inte gjort någonting. Detta stämmer naturligtvis inte alls, men ifall jag skulle sammanfatta dagen, så skulle inget vara så representativt att det var värt att nämnas. Allt skulle liksom blandas ihop till en enda stor röra. Ett enda stort slappande. Och det är skönt att bara vara.
Nu blir det förhoppningsvis jättesöta drömmar och imorgon när väckarklockan ringer vill jag att min huvudvärk ska vara borta. Okej!? Godnatt.
Kommentarer
Trackback
